Foto: Pia Geranmayeh/SLU
Våtmarker är en viktig åtgärd för att minska näringsläckage från jordbruksmark till vattendrag och sjöar. Bara i Sverige anläggs mer än 500 hektar ny våtmark varje år och en stor satsning på ännu fler våtmarker pågår. Men var ska våtmarker placeras för att få till så bra fosforrening som möjligt? En grupp forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, har inom ramen för LIFE IP Rich Waters utvecklat en metod för att optimera placeringen och storleken av våtmarker.
Forskargruppen, bestående av Faruk Djodjic, Hampus Markensten och Pia Geranmayeh, har arbetat inom Rich Waters med att ta fram ett verktyg för att bedöma våtmarkernas effekt beroende av deras placering i landskapet. Under hösten presenterade de en modelleringsprocess i tre steg, för olika stora våtmarker. I det första steget beräknas den optimala storleken för våtmarken utifrån tillflödet av vatten. I det andra steget beräknas fosforbelastning som når våtmarken, och i det sista, tredje steget, beräknas potentiell fosforreduktion. Modellen utvecklas i en ny artikel som nu finns tillgänglig via AMBIO.
Modellen bygger på en fallstudie inom Lillåns avrinningsområde. Lillån är ett medelstort avrinningsområde som rinner genom Sala, Västerås och Enköpings kommun i Uppsala och Västmanlands län. Området består till hälften av jordbruksmark och cirka 40 procent av skog.
Behovet av att minska jordbrukets näringsutsläpp till omgivande vatten gör att satsningen på våtmarker förväntas fortsätta framöver. Samtidigt är det fysiska utrymmet för att anlägga våtmarker begränsat. Studien visar att både markanvändning och olika marktyper påverkar våtmarkernas potential att fånga upp fosfor. Ju mindre våtmark, desto mer varierade upptagningsförmågan. Det blir därför extra viktigt att kunna bedöma var åtgärden skulle göra störst nytta.
– Det optimala sättet att använda vår modell är om lantbrukaren själv, eller i samråd med en rådgivare, redan har en eller flera alternativa platser för en våtmark. I så fall kan våra resultat ge ett bra underlag för jämförelser av både storleksbehov – och därmed kostnader – och potentiell reningseffekt, förklarar Faruk Djodjic.
