Detta är en bilaga till Handbok för åtgärder mot internbelastning
Bakgrund
Verktyget har utvecklats av Brian Huser, SLU, inom ramen för LIFE Rich Waters. Det bygger på miljöövervakningsdata från referenssjöar och övergödda sjöar som har tagits fram inom ramen för projektet, samt från den internationella litteraturen.
Syfte
Verktyget kan användas för att utifrån enkla data över fosforhalten i sjön ange nivån på risken för att sjön är påverkad av förhöjd internbelastning (dvs. läckage av fosfor från sjöns sediment utöver det läckage som sker i en motsvarande opåverkad referenssjö).
Bedömning av risk för förhöjd internbelastning med hjälp av verktyget
Dimiktisk, polymiktisk eller omblandad sjö?
Verktyget skiljer mellan sjötyper utifrån om de är helt eller delvis skiktade under sommaren, eller inte alls skiktade. Det är därför viktigt att man först identifierar vilken sjötyp man har. Dimiktiska sjöar har en stabil skiktning mellan vår- och höstomblandningen. Polymiktiska sjöar är vanligtvis omblandade men kan under kortare perioder under sommaren vara skiktade. I omblandade sjöar förblir hela vattenmassan helt omblandad under hela sommaren. Om man felbedömer sjötypen underskattas oftast risken för internbelastning.
Observera att sjötypen inte alltid är statisk utan beroende på väderförhållanden kan skilja sig mellan olika år. Det är t.ex. inte ovanligt att sjöar vissa år är dimiktiska, men andra år polymiktiska. Likaså kan vanligtvis helt omblandade sjöar på grund av ofullständig omblandning vissa år visa mycket högre fosforhalt i bottenvatten än i ytvatten, och är då polymiktiska. Om tillräckliga data finns ska man därför alltid göra en bedömning av sjötyp för varje provtagningsår. Därför hänvisas ibland till skiktningsförhållanden i en sjö i stället för sjötyp för att poängtera att sjön kan ha olika skiktningsförhållanden mellan år. I bilaga 2 beskriver vi hur man kan identifiera vilken sjötyp man har.
Helt omblandade sjöar som saknar skiktning
I omblandade sjöar bedömer man risken för internbelastning genom att jämföra lägsta värdet för uppmätt fosforhalt i sjön under perioden vårvinter till tidig sommar (februari–juni) med högsta värdet under sensommar eller tidig höst (augusti–tidig september). Sedan använder man den procentuella ökningen i fosforhalter mellan dessa tidpunkter för att beräkna risken för förhöjd internbelastning. Risken anges utifrån en 4-gradig skala enligt tabell 1 nedan.
Tabell 1. Bedömning av risk för förhöjd internbelastning i helt omblandade sjöar utifrån den procentuella ökningen av halten fosfor i sjövattnet.
Källor till felbedömning av risk
Felbedömning av sjötyp
Det är viktigt att sjön är helt omblandad vid provtagningstillfällena. Störst risk att så inte är fallet är vid sensommarprovtagningen. Finns det data för fosforhalten i både ytvatten och bottenvatten kan man använda dessa data för att säkerställa att sjön är helt omblandad med avseende på fosforhalt. Temperaturen och syrgashalten i bottenvatten på sensommaren kan också användas för att bedöma om sjön kan betraktas som omblandad. Finns enbart data för ytvatten eller utlopp kan man utgå från sjöns Osgood-index och maximumdjup (för fler detaljer se bilaga 2).
Isbelagda sjöar
I många sjöar sker en klarvattenfas med låga fosforhalter under sen vår eller tidig sommar. Då minskar djurplankton kraftigt mängden växtplankton samtidigt som det inte finns någon eller väldigt lite internbelastning. Påverkan från internbelastning som skedde under vintern (isbelagda sjöar) har då också minskat kraftigt eller helt. Det finns risk att fosforhalten vid vårprovtagningen är förhöjd och inte motsvarar minimumhalten före sommaren om sjön är påverkad av internbelastning under vintern och fosforhalten enbart har mätts direkt efter islossningen och våromblandningen (februari–april i södra och mellersta Sverige, maj i norra Sverige). Om denna halt sedan jämförs med halten under sensommaren, som också är påverkad av internbelastning, kan skillnaden bli försumbar och leda till en felaktig bedömning av låg risk. Risken för internbelastning blir då underskattad.
Påverkan från externa källor
Bedömningen bygger enbart på mätning av fosforhalten i sjön och tar inte hänsyn till påverkan från externbelastning på fosforhalterna. Bedömningen av risk för förhöjd internbelastning kan bli under- eller överskattad om provtagningen sker under våren respektive sensommaren och det har varit kraftigt regn strax före provtagningstillfället. I synnerhet sjöar med kort omsättningstid (< 1 månad) riskerar vara påverkade av externbelastning.
Dimiktiska sjöar med stabil skiktning under hela sommarperioden
Risken för förhöjd internbelastning i dimiktiska sjöar bedöms på en 5-gradig skala. Man utgår ifrån fosforhalten i sjöns bottenvatten (1 m ovanför sedimentet) under sensommaren (sent i juli till tidigt i september, innan omblandning) enligt kategorierna i tabell 2 nedan.
Tabell 2. Bedömning av risk för förhöjd internbelastning i dimiktiska sjöar med stabil skiktning utifrån fosforhalten i sjöns bottenvatten på sensommaren.
Riskbedömningen av dimiktiska sjöar är ganska säker förutsatt att det finns tillräcklig dataunderlag för att bedöma skiktningsförhållanden vid sensommarprovtagningen (bilaga 2).
Polymiktiska eller tidvis skiktade sjöar
I polymiktiska sjöar ska man bedöma risken för förhöjd internbelastning både med metoden för helt omblandade sjöar och metoden för dimiktiska sjöar. Om temperaturprofilen visar att vattnet är helt omblandat vid sensommarprovtagningen ska man dock enbart bedöma sjön med metoden för helt omblandade sjöar. Om sjön däremot var skiktad vid provtagningen bör den, om data finns, bedömas som både en omblandad och dimiktisk sjö. Vid den slutliga riskbedömningen utgår man från den metod som visar störst risk. Dock kommer båda bedömningarna oftast att underskatta risken. Det går inte att exakt ange hur stor underskattningen blir, men i många fall kan man utgå från att risken kan vara en grad högre än vad tabellerna anger.
