Är dagens ersättningsnivåer tillräckligt höga för att lantbrukare ska vilja göra åtgärder mot kväve- och fosforläckage på sin gård? Om de inte är intresserade, vad beror det på och vilka hinder ser de? Och hur är det med målbetingen i VISS – kommer de kunna nås till 2027? Detta är några av frågorna som Jordbruksverket, LRF, Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund och vattenmyndigheterna ställt till lantbrukare runt sjön Yngaren i Sörmland.
Jordbruksverket, LRF och Vattenmyndigheterna arbetar tillsammans inom LIFE IP Rich Waters i delprojektet Analys av styrmedel för åtgärder inom jordbruket. Tidigare i höstas presenterade de två rapporter där de dels undersökt behovet av åtgärder för att minska näringsläckaget från jordbruket, dels undersökt vilka typer av styrmedel som är de mest effektiva, frivilliga eller tvingande.
Som ett komplement till det arbetet har delprojektet intervjuat tio lantbrukare runt sjön Yngaren i Sörmland. Intervjustudien har flera syften, bland annat att skapa en bild av hur intresset ser ut bland lantbrukarna för att vilja göra åtgärder på sin gård och söka miljöersättningar.
– Genom den här intervjustudien vill vi också pröva det som vi har kommit fram till i våra andra rapporter. Vi vill till exempel ha svar på om våra kostnadskalkyler stämmer överens med verkligheten. Alltså om de ersättningsnivåer som gäller nu är tillräckliga för att lantbrukarna ska vilja söka medel och göra åtgärder, berättar Else-Marie Mejersjö, Jordbruksverket.
Ett annat syfte med intervjustudien är att göra en bedömning om målbetingen i VISS går att uppnå fram till 2027.
– Det vi ser är att både fosforbetinget och kvävebetinget för området verkar vara svåra att nå, berättar Else-Marie Mejersjö.
Intervjuerna är genomförda och sammanställda av Jenny Jochnick vid Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund.
– Sex av lantbrukarna är konventionella och fyra är ekologiska. Djurproducenter finns bland båda grupperna, men fyra bedriver enbart växtodling. Tillsammans brukar dessa lantbrukare nästan 4 000 hektar åkermark, så det handlar om stora och i några fall mycket stora gårdar, förklarar Jenny Jochnick.
Det finns många olika typer av kväve- och fosforåtgärder som lantbrukare genomför på sina gårdar. Det kan handla om täckdikning och underhåll av dike. De åtgärder som främst varit i fokus i studien är de som finns beskrivna i VISS:
- Skyddszoner utmed vattenområde
- Anpassade skyddszoner
- Strukturkalkning
- Våtmarker och fosfordammar
- Fånggrödor med nedbrukning höst
- Fånggrödor och vårbearbetning
- Precisionsgödsling
Dessa åtgärder har tagits fram av vattenmyndigheterna och baseras på det arbete kring åtgärdsanalys som Jordbruksverket, LRF och vattenmyndigheterna gjort inom Rich Waters.
Skyddzoner utmed vattenområde
9 av 10 av de intervjuade lantbrukarna har skyddszoner utmed diken och vattendrag. Nya skyddszoner kommer dessutom att anläggas. Det största hindret som lantbrukarna uppger är risken för viltskador på zonen. Ersättningsnivån på 3 000 kronor per hektar upplevs som tillräcklig, men täcker inte kostnaderna vid viltskador.
Anpassade skyddszoner
Ingen av de intervjuade lantbrukarna har anlagt anpassade skyddszoner. Tre lantbrukare kan dock tänka sig att anlägga en zon var på 0,1 hektar. De främsta orsakerna till att lantbrukarna inte vill anlägga anpassade skyddszoner är att de upplever dem som odlingshinder. Andra orsaker handlar om att lantbrukarna inte ser ett behov av skyddszoner eftersom dräneringar tar hand om ytvattnet. De menar också att anpassade skyddszoner kräver skötsel och skapar mycket ogräs. Nuvarande ersättningsnivå under 2021 på 3 000 kronor per hektar upplevs för låg. Det hade varit mer intressant med 10 000 kronor per hektar men inte för alla lantbrukare och inte i kombination med högst 0,1 ha.
Strukturkalkning
4 av 6 konventionella lantbrukare har strukturkalkat och de vill fortsätta att kalka om de kan söka LOVA-bidrag. En till lantbrukare planerar att börja med strukturkalkning. Lantbrukarna ser nyttor med åtgärden i och med att marken blir lättare att bruka och att vattnet dränerar ner snabbare. De hinder som finns uppges vara att det blivit dyrare att strukturkalka vilket minskar intresset bland lantbrukarna. 50 procent ersättning från LOVA upplevs som tillräcklig med de gamla priserna.
Våtmarker och fosfordammar
Totalt har 4 hektar våtmark anlagts utan stöd och 3,5 hektar med stöd. En fosfordamm har anlagts med stöd. 4,1 hektar våtmark och två fosfordammar är planerade. Lantbrukarna ser en nytta med dessa åtgärder bland annat som en följd av intresset för vilt och jaktvård och att åtgärderna minskar läckaget av växtnäring. Hindren är att de naturliga lägena för våtmarker saknas i ett flackt landskap och att det finns flera svårigheter med att återskapa en vattenspegel i utdikade sjöar. Lantbrukarna tycker att dagens ersättningsnivå är rimlig inom LOVA, LONA och landsbygdsprogrammet. Även skötselersättningen till våtmarker inom landsbygdsprogrammet upplevs som tillräcklig, dock inte till fosfordammar.
Fånggrödor med nedbrukning under hösten
Ingen av lantbrukarna odlar fånggrödor med nedbrukning under hösten. 2 av 10 tänker dock prova. 7 av 10 säger att odling av fånggrödor kan fungera på delar av arealen. De nyttor som nämns är att fånggrödor skapar en bättre markstruktur och konkurrerar ut ogräs. Hindren anses bland annat vara att det innebär extra jobb, att det ofta blir odlingstekniska problem och att mer kunskap krävs. 5 av 10 tycker att nuvarande ersättningsnivå är för låg; det gäller framför allt lantbrukare med ekologisk produktion.
Fånggrödor i kombination med vårbearbetning
2 lantbrukare odlar fånggrödor som de vårbearbetar och de har sökt ersättning för 40 hektar. 4 lantbrukare kan tänka sig att söka ersättning. De hinder som lantbrukarna uppger är att höstsådda grödor, som inte går att kombinera med odling av fånggrödor, är säkrare och lönsamheten är bättre i jämförelse med vårbearbetning med vårsådda grödor som är mer osäker och konkurrerar om tiden på våren. 7 av 10 tycker att nuvarande ersättningsnivå på 1 700 kronor per hektar är för låg.
Precisionsgödsling med kväve i mineralgödsel
Fem av sex konventionella lantbrukare har styrt tilläggsgivan av kväve i mineralgödsel de senaste sex åren, vilket motsvarar cirka 2 770 hektar i området , vilket innebär att det föreslagna målbetinget är uppnått i området. En nytta som nämns är att kvävegivan kan anpassas efter förhållanden på fältet och lantbrukarna pekar speciellt på när det på grund av vattenbrist har varit ojämnheter. Ett hinder som nämns är att det är höga kostnader för att köpa in utrustning. Det finns investeringsstöd att söka för utrustningen för precisionsgödsling inom landsbygdsprogrammet men ingen av lantbrukarna nämner det.
För dig som vill veta mer!
Om delprojektet Analys av styrmedel för åtgärder inom jordbruket
Inspirationsfilmer för lantbrukare
Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund har tillsammans med Världsnaturfonden och LRF producerat två inspirationsfilmer för lantbrukare. Filmerna visar två engagerade lantbrukare kring sjön Yngaren som får hjälp av Jenny Jochnick kring olika typer av åtgärder.
