Många svenska städer har växt fram kring bäckar, åar och älvar, som har varit viktiga för elförsörjning, transporter och andra verksamheter som drivits av vattenkraft. Dammar och kraftverk utgör ofta värdefulla kulturmiljöer som vittnar om stadens historia. Hur kan vi arbeta för att återskapa fria vandringsvägar för fisk i just stadsmiljöer och samtidigt ta hänsyn till andra viktiga samhällsintressen?
Konnektivitet, det vill säga möjligheten för fisk och andra vattenlevande djur att fritt röra sig i ett vattendrag, är en förutsättning för att nå god vattenstatus enligt EU:s vattendirektiv. För att nå målen krävs att de vandringshinder som finns idag åtgärdas. Frågan är speciellt komplex i stadsmiljö, där det finns en rad aspekter och intressen att ta hänsyn till.
LIFE IP Rich Waters arrangerade nyligen ett seminarium för att dela erfarenheter från kommuner som arbetat med stadsnära vandringshinder. Inom projektet har tre faunapassager byggts under 2019, varav en vid Turbinhuset i centrala Västerås.
”Faunapassagen har blivit en tillgång för stadsbilden”
Staffan Jansson, kommunalråd och ordförande i Mälarenergis styrelse, inledde seminariet med att berätta om den politiska processen som lett fram till att faunapassagen kunnat bli verklighet. Det är viktigt, menade han, att förstå att det kan vara många känslor inblandade. Som politiker gäller det därför att vara modig och våga driva komplexa frågor vidare. Trots att det funnits ett politiskt motstånd mot faunapassagen är de flesta i dag överens om att resultatet blev positivt.
– Vattenspegeln finns kvar och många Västeråsare dras till passagen. Den har blivit en tillgång för stadsbilden och har stärkt bilden av Svartån, menade Staffan Jansson.
Under seminariet berättade även Susanna Hansen, vattenstrateg i Västerås stad, om lärdomarna från själva byggprocessen vid Turbinbron.
Emil Nilsson och Daniel Schrire från Biotopia i Uppsala har arbetat med bland annat film och podd för att lyfta fram resultaten av fisktrapporna i Fyrisån och gav inspirerande tips på hur man kan nå ut till allmänheten. Anders Larsson, Tyréns, berättade hur eldsjälar i Uppsala drivit frågan om att öppna upp möjligheten för aspen att vandra upp i Fyrisån. Genom informationskampanjer skapades ett folkligt stöd som bidrog till att projektet kunde bli verklighet, förklarade Anders Larsson. I dag har Fyrisån ett myllrande fiskliv, med asp, ål och gäddor i centrala staden.
I dag har Fyrisån ett myllrande fiskliv, med asp, ål och gäddor i centrala staden
Seminariet innehöll även ett pass om lagstiftning kring kulturmiljöer, där Johanna Alton, Tyréns, diskuterade hur vi kan hitta ”den minst dåliga lösningen”. Det vill säga hitta lösningar där vi kan bibehålla spåren som ger förståelse för vår historia och samtidigt återställa fiskvandringsvägar. Helena Holmberg från Länsstyrelsen i Uppsala län gav sedan en översikt över lagstiftning, ansvar och underhåll av dammar.
Dagen avslutades med diskussioner kring det fortsatta arbetet med stadsnära vandringshinder och det stöd som LIFE IP Rich Waters kan bidra med. Utifrån de samtalen kommer ett förslag till samverkansformer mellan kommunerna att tas fram.
