Metaller och organiska föroreningar i sediment från Mälaren

Tabeller och grafer i rapporten visas här som bilder. Kontakta LIFE IP Rich Waters om du behöver en tillgänglig version.

Sammanfattning

WSP har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län att utföra en provtagning och utvärdering av föroreningshalter i sediment i Mälaren. Projektet har möjliggjorts genom ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län (uppdragsgivare), Mälarens Vattenvårdsförbund samt Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och Stockholms län och ingår som en del i projektet LIFE IP Rich Waters. Huvudsyftet med denna undersökning var att samla tillräckligt med underlag för en uppdaterad statusklassificering (kemisk status) av vattenförekomsterna.

Fältprovtagningen utfördes under hösten 2017 och sediment samlades in från 42 lokaler. Provlokalerna var utspridda på 21 av vattenförekomsterna. Vissa av lokalerna skulle representera vattenförekomsten och därmed ingå i den kemiska statusklassificeringen, medan andra lokaler skulle fungera som en kontroll av utsläpp från punktkällor eller belastade områden. Ytsediment från intervallet 0-2 cm har provtagits vid samtliga 42 lokaler och representerade det sista årets sedimenterade material. Vid fyra stationer har också djupare sediment provtagits ned till 43 cm under sedimentytan.

De insamlade sedimenten analyserades med avseende på metaller och organiska ämnen. Resultaten jämfördes med framtagna gränsvärden för sediment (HVMFS 2013:19) och den statistiska tillståndsklassningen framtagen för Sveriges sjöar och vattendrag (NV 4913).

Resultaten visar att ämnet tributyltenn (TBT) överskrider gränsvärdet vid majoriteten av lokalerna och underskrids endast vid åtta lokaler. För antracen (PAH) överskrids gränsvärdet vid fem lokaler. För de övriga ämnena (fluoranten, bly och kadmium) med gränsvärden för sediment underskrids gränsvärdena vid samtliga lokaler. Vid endast sex lokaler överskrids inga gränsvärden för något av de fem ämnena. Den kemiska statusen för dessa sex lokaler kan därför klassas som god. För majoriteten av ämnena och lokalerna ses en generell minskning av både metaller och organiska ämnen i ytsedimenten. Detta kan konstateras både utifrån att halterna i ytsedimenten är lägre än halterna som förekommer i djupsedimenten (fyra provpunkter) och att uppmätta halter 2017 i ytsedimenten är lägre än tidigare mätning år 2001. Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits avtar halterna generellt med sedimentdjupet, men för ämnena arsenik, kadmium, kobolt, koppar, kvicksilver, PCB-7 och PFOS ses en högre halt i det ytliga sedimentet än det djupare vid en eller flera av lokalerna.

När uppmätta halter jämförs med undersökningen år 2001 noteras en ökning i tillförseln av flera av de organiska ämnena vid vattenförekomsterna Skarven, Fiskarfjärden, Tynnelsöfjärden och Görväln. För metaller ses en ökad halt av ämnena kobolt, koppar och nickel vid flertalet av stationerna. Dock har en ökad tillförsel av flest metaller noterats i vattenförekomsterna Skofjärden och Arnöfjärden.

1. Bakgrund

1.1 Syfte

WSP har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län att utföra en provtagning och utvärdering av föroreningshalter i sediment i Mälaren. Projektet har möjliggjorts genom ett samarbete mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län (uppdragsgivare), Mälarens Vattenvårdsförbund samt Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och Stockholms län och ingår som en del i projektet LIFE IP Rich Waters, action C18 om miljögifter. Fältprovtagningen utfördes under hösten 2017.

Huvudsyftet med denna undersökning är att samla in resultat som kan ge nytt underlag för en uppdaterad statusklassificering (kemisk status) av vattenförekomsterna. Till detta underlag har de ytliga sedimenten provtagits (0-2 cm) och analyserats med avseende på olika föroreningar. Den nuvarande klassificeringen av vattenförekomsternas kemiska status baserar sig delvis på en undersökning som utfördes av SGU år 2001. Lokalerna som ingår i den föreliggande undersökningen representerar vattenförekomsterna och har analyserats med avseende på metaller och organiska miljögifter. Resultaten har jämförts med effektbaserade gränsvärden för sediment (HVMFS 2013:19; 2015:4) som används inom vattenförvaltningen för bestämning av kemisk status.

Syftet var även att jämföra halterna av metaller och organiska miljögifter idag med de halter som uppmättes i SGU:s undersökning 2001, för de provlokaler där det var möjligt. Denna jämförelse kan visa på trender av tillförda föroreningar till ytsedimenten vid dessa punkter.

Djupare sedimentprover (ned till 43 cm) samlades även in med syfte att får en bild av hur halterna av föroreningar har förändrats över tid. Utifrån att högfluorerade ämnen (PFAS) utgör en av vår tids värsta miljögifter till vattenmiljön så bestämdes även halten PFAS vid alla provlokaler, för om möjligt, identifiera eventuella större tillflödande mängder av PFAS till Mälarens olika delar.

1.2 Miljökvalitetsnormer (MKN)

Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes med miljöbalken 1999 och som är bindande och styrande för myndigheter och kommuner. Avsikten med normerna är att fungera som verktyg för att förebygga eller åtgärda miljöproblem och uppnå miljökvalitetsmål.

MKN anger de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. I praktiken innebär detta att det för varje vattenförekomst finns definierat vilken status som ska uppnås och när den statusen ska uppnås, dels för ekologisk status och dels för kemisk status. Målen för vilken status som ska uppnås sätts per vattencykel. En vattencykel är 6 år.

Utgångspunkten i ramdirektivet för vatten var att MKN skulle uppnå god status senast 2015. Om det till följd av ekonomiska eller tekniska orsaker, eller att den naturliga återhämtningen efter utförd åtgärd är långsam, var orimligt att uppnå god status till 2015 för en vattenförekomst, kunde ett tidsundantag sättas till att MKN skulle nå god status 2021 eller 2027.

Den kemiska statusen av en vattenförekomst (god eller ej god) avgörs av vattenförekomstens föroreningshalt av så kallade prioriterade ämnen (HVMFS 2013:19; 2015:4). Om uppmätta halter i vattenförekomsten överskrider gällande gränsvärden sätts den kemiska statusen till ej god. Gränsvärden finns för närvarande för 45 prioriterade ämnen i vattenpelaren, 13 i biota och 5 ämnen i sediment (tillagda i HVMFS 2015:4). Fler miljögifter klassas under ekologisk status, men då som särskilda förorenade ämnen (SFÄ). Inga SFÄ har dock gränsvärden i sediment.

1.3 Vattenförekomster

Mälaren är indelad i 32 olika vattenförekomster och fördelar sig över 23 kommuner och 4 län. De olika vattenförekomsterna visas i figur 1.

I undersökningen ingick provtagning i 21 av dessa vattenförekomster (se tabell 1). Vid övriga vattenförekomster har sedimentprovtagning utförts i andra sammanhang, dessa. Antalet provpunkter per vattenförekomst varierade mellan 1 och 4 stycken, där minst en av punkterna var utplacerad i en tänkt ”representativ” del av vattenförekomsten ur ett miljökvalitetsnormperspektiv. Andra punkter var utplacerade i vissa vattenförekomster av Länsstyrelserna för att undersöka påverkan från diffusa källor (se kapitel 2).

2. Metod

2.1 Provlokaler

Hur stor del av vattenförekomstens vatten eller sediment som ska överstiga gränsvärdet för ett prioriterat ämne för att vattenförekomstens kemiska status ska övergå från god till ej god är inte specificerat varken i vattendirektivet eller i den svenska implementeringen av EU-direktivet. I denna utredning har lokaler som anses representativa för varje enskild vattenförekomst valts ut av respektive Länsstyrelse och Mälarens
vattenvårdsförbund. (figur 2). Dessa lokaler är framförallt belägna i djupare delar av vattenförekomsterna på ackumulationsbottnar. Observera dock att en bättre bild av vattenförekomstens status utifrån föroreningshalt i sediment skulle erhållas om klassningen baserades på flera representativa provpunkter i vattenförekomsten. Antalet provpunkter har dock begränsats i denna undersökning till följd av ekonomiska skäl. Vid varje lokal har de två översta centimetrarna av sedimenten provtagits och analyserats med avseende på olika föroreningar (figur 3). Detta skikt är uppskattat att representera det sista året eller årens sedimentation (Karlsson och Johnsson, 2005). Vid 4 lokaler har också djupare sediment provtagits (ned till 43 cm under sedimentytan; figur 3).

2.2 Analyserade ämnen

I undersökningen har analyser av metaller, PAH, PCB, TBT, PFAS utförts vid samtliga provlokaler och sedimentdjup. Metallerna som har analyserat är arsenik (As), bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), nickel (Ni), kvicksilver (Hg) och zink (Zn). Analyser av PBDE och dioxiner utfördes på utvalda stationer. Samtliga analyser som presenteras i denna rapport har utförts av ALS Scandinavia, AB. I tabellen nedan (tabell 2) redovisas vilka ämnen som har analyserats och hur många prov som har
analyserats för respektive sedimentdjup. För analys av metallerna har provet torkats vid 50°C och lakas i 7M HNO3. Analysmetoder för både metaller och organiska ämnen beskrivs i provrapporterna (bilaga 5).

2.3 Provtagningsmetodik

Provtagning utfördes med rörprovtagare av Kajaktyp (HTH-provtagare), med en innerdiameter på 86 mm. Ytsediment provtogs med en rörlängd på 50 cm och djupare sediment med en rörlängd av 50 cm alternativt 100 cm.
Provtagningen utfördes från en 5,5 m aluminiumbåt försedd med vinsch och med 60 hk utombordsmotor under september och november 2017. En större båt användes under en av provtagningsdagarna. Mätning av vattendjup utfördes med ekolod som var installerat på båda båtarna som användes under provtagningen. Positionering utfördes med hjälp av surfplatta och ArcGIS Collector app (ESRI). Samma app. användes för
att skriva fältnoteringar för varje lokal. Position och fältnoteringar laddades sedan upp via satellitöverföring.

För att undvika korskontaminering av efterföljande prover tvättades provtagningsutrustningen grundligt innan nästa provlokal. Utrustningen rengjordes också mellan varje sedimentintervall för att förhindra kontaminering mellan de olika sedimentdjupen. Fältpersonalen använde nitril-handskar som byttes vid varje lokal och mellan varje sedimentdjup under provtagningen för att förhindra korskontaminering.

Alla prov förvarades kyligt under provtagningsdagarna och fram till leverans till lab.

2.4 Gränsvärden och jämförvärden

Sediment kan anses vara förorenade om uppmätta halter av något ämne påtagligt överskrider relevanta gränsvärden eller bedömningsgrunder. Effektbaserade (Baserade på miljörisker eller bevisade skador hos vattenlevande organismer) gränsvärden för sediment är framtagna för några av de substanser som kan ackumuleras i sediment eller biota och är framtagna för att skydda bottenlevande organismer i bedömningen av kemisk status.

2.4.1 Metaller

Om uppmätta halter i ytsedimenten inom en vattenförekomst överskrider gällande gränsvärden påverkas den kemiska statusen. Det finns i dagsläget enbart två metaller för vilka gränsvärden är framtagna för halter i sediment och dessa två är bly och kadmium (HVMFS 2013:19; 2015:4). Dessa gränsvärden har använts i utvärderingen av de uppmätta metallhalterna och redovisas i bilaga 3. Bly och kadmium har inte normaliserats för 5% kolhalt i denna jämförelse.

Som komplement till HVMFS 2013:19 och 2015:4 har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999, rapport 4913) för sjöar och vattendrag använts för att utvärdera de uppmätta halterna av metallerna. Bedömningsgrunderna är inte effektbaserade1 utan bygger på en statistisk tillståndsklassning av sediment i Sveriges sjöar och vattendrag. Tillståndsklassningen visar därmed endast fördelningen av miljögiftshalter i svenska sediment, vilket ger en fingervisning om föroreningssituationen i de undersökta sedimenten.

2.4.2 Organiska ämnen

Det finns gränsvärden framtagna för tre av de organiska ämnena som ingår i klassningen av den kemiska ytvattenstatusen i sediment: antracen, fluoranten och tributyltenn (TBT) (HVMFS 2013:19; 2015:4) och redovisas i bilaga 3. Alla de tre ämnena har normaliserats för 5% kolhalt enligt HVMFS 2013:19 innan statusklassningen.

För en generell bedömning av sedimentens föroreningsgrad jämförs resultaten också med den nyligen uppdaterade tillståndsklassningen för organiska ämnen som baserar sig på uppmätta halter längs Sveriges kust och hav (SGU 2017:12). Jämförelsen redovisas i figur under varje ämne, men också samlat i bilaga 3 och 4.

3. Resultat

I detta avsnitt redovisas resultaten från undersökningen. Samtliga fältnoteringar redovisas i bilaga 2 och sammanställda analysresultat i bilaga 3 och 4.

3.1 Sedimentförhållanden

Vid samtliga punkter var sedimenten lösa och med hög vattenhalt. Sedimenten karakteriserades som gyttja eller gyttjelera. De djupare sedimenten var fastare och karakteriserades som grålera. Bottnar som har högre vattenhalt än 75 % karakteriseras generellt som ackumulationsbottnar. En ackumulationsbotten beskrivs som den del av en sjöbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar, d.v.s. där ingen aktiv erosion pågår. Ackumulationsbottnarna är ”slutstationen” för det sedimenterade materialet. Analyserna visade att vattenhalten vid samtliga lokaler varierade mellan 79-89 %, och utifrån
detta resultat kan slutsatsen dras att samtliga provpunkter var lokaliserade på ackumulationsbottnar. Den organiska halten i sedimenten varierade mellan 2,9-6,3 % av TS. När den organiska halten i sedimenten jämförs med SGUs studie från 2001 är halterna på samma nivå, men lite lägre än resultaten från andra provtagningar på ackumulationsbottnar i Mälaren (Karlsson och Jonsson, 2005).

3.1.1 Lukt

Vid 11 lokaler noterades svarta sediment och en lukt av svavelväte. Oljelukt noterades vid 6 stationer. Anteckningar om lukt för varje lokal beskrivs i bilaga 2.

3.2 Metaller

I detta avsnitt presenteras hur de uppmätta halterna av metaller förhåller sig till gällande gränsvärden (HVMFS 2013:19) och de olika riktvärdena för metaller som redovisas i NV 4913. För de provlokaler där sediment har provtagits både år 2001 och 2017 görs en jämförelse mellan uppmätta halter vid de två tillfällena. För de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits redovisas en mer detaljerad bild av hur halterna varierar med sedimentdjupet. I undersökningen som utfördes 2001 har en annan analysmetod använts där en hårdare uppslutningsmetod har resulterat i högre halter av vissa metaller när dessa jämförs med en lösare uppslutningsmetod. Den hårda uppslutningsmetoden frigör en större mängd av metallerna som är bundna till sedimentpartiklarna och som inte anses vara biotillgängligt (Länsstyrelsen Stockholm 2015:3). Den lösare uppslutningsmetoden har använts i den föreliggande studien och anses vara mer representativ för den biotillgängliga mängden (Länsstyrelsen Stockholm 2015:3). I analyserna där den hårda uppslutningsmetoden har använts är metallhalterna 5-10 % högre vid lägre halter och 30-50 % högre
vid högre halter. Detta gäller för metallerna bly (Pb), kobolt (Co), koppar (Cu), nickel (Ni) och zink (Zn) (Länsstyrelsen Stockholm 2015:3).

3.2.1 Arsenik

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer den högsta halten av arsenik i Prästfjärden (26). Detta är även den högsta uppmätta halten för samtliga sedimentdjup. Den högsta arsenikhalten i de djupare sedimenten påträffas i Granfjärden (21) (tabell 3).

Gränsvärden

Inget gränsvärde för kemisk ytvattenstatus (HVMFS 2015:4) finns för arsenik.

Jämförvärden

Vid en lokal i Granfjärden (21) förekommer uppmätta arsenikhalter på en medelhög arsenikhalt (Klass 3). I övriga lokaler är halterna låga eller mycket låga när halterna jämförs med tillståndsklassningen enligt NV 4913 (figur 4).

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta arsenikhalterna i den föreliggande studien jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 avtar arsenikhalter i Mälarens ytsediment vid de flesta lokaler. Vid lokalerna Blacken (32) och Gisselfjärden (36) är uppmätta halter dock på samma nivå 2001 och 2017. Den största minskningen ses vid Prästfjärden (16) (figur 5).

Djupprofiler

Vid de fyra lokalerna, Galten (20), Granfjärden (21), Ekoln (27) och Görväln (39), där djupare sediment har provtagits förekommer halterna i samma storleksordning vid samtliga sedimentdjup (figur 6). Vid lokalerna Granfjärden (21) och Görväln (39) ökar halterna lite med ökande djup. Vid alla lokaler förutom Granfjärden, är halterna i ytsedimenten (0-2 cm) högre jämfört med det underliggande sedimentintervallet (2-4 cm), något som tyder på en ökad tillförsel av arsenik till dessa lokaler det senaste året.

3.2.2 Bly

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta halten av bly i Fiskarfjärden (38) (figur 4). Den högsta blyhalten i de djupare sedimenten påträffas i Görväln (39).

Gränsvärden

De uppmätta halterna underskrider det gällande gränsvärdet för bly (HVMFS 2013:19, bilaga 6) vid samtliga lokaler.

Jämförvärden

Vid lokalerna Oxfjärden (18) och Fiskarfjärden (38) ligger uppmätta halter av bly på en låg nivå (Klass 2). Vid övriga lokaler är halterna låga (Klass 1) när halterna jämförs med tillståndsklassningen enligt NV 4913.

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta halterna av bly i denna studie jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 ses en generell trend av avtagande blyhalter i Mälarens ytsediment (0-2 cm). Halterna vid flertalet av lokalerna har sjunkit, förutom vid fem lokaler. Ökningen är störst vid Arnöfjärden (15) och Arnöfjärden (31) (figur 7). Eftersom två olika uppslutningsmetoder har använts under analyserna för de två undersökningarna kan en lägre blyhalt förväntas för de uppmätta halterna år 2001. Detta baserar sig på en utvärdering av uppslutningsmetoderna och de tillhörande analysresultaten (Stockholm Länsstyrelse 2015:3) och blyhalterna från 2001 kan förväntas vara upp till 9-20 % lägre och ett medianvärde på 14 % lägre än de uppmätta halterna år 2001 visar. Korrigering av högre halter (över 250 mg/kg TS) är bristfällig eftersom de kan vara upp till 30-50 % lägre än vad uppmätta halter visar (Stockholm Länsstyrelse 2015:3). I figuren nedan redovisas korrigerade halter för år 2001 och de uppmätta halterna har korrigerats med ett medianvärde på 14 %.

Djupprofiler

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökar de uppmätta blyhalterna med ökande sedimentdjup (figur 8).

3.2.2 Kadmium

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer den högsta kadmiumhalten vid Fiskarfjärden (38). Den högsta kadmiumhalten i de djupare sedimenten påträffas i Ekoln (27).

Gränsvärden

Vid samtliga lokaler underskrider uppmätta kadmiumhalter det gällande gränsvärdet på 2,3 mg/kg TS (2300 μg/kg TS; HVMFS 2013:19).

Jämförvärden

Vid lokalerna Blacken (32), Fiskarfjärden (38) och Ekoln (12) förekommer uppmätta kadmiumhalter på en låg nivå (Klass 2). Vid övriga lokaler ligger halterna på en mycket låg nivå vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt NV 4913 (figur 9).

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta kadmiumhalterna i denna studie jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 avtar halterna vid de flesta lokalerna. Vid lokalerna Lårstaviken (28) och Skofjärden (30) är uppmätta halter av kadmium högre år 2017 än 2001 (figur 10).

Djupprofiler

Vid samtliga lokaler ökar halterna med ökande sedimentdjup, däremot är ökningen inte så stor vid Galten (20) (figur 11). Vid lokalen Ekoln (27) och Görväln (39) är halten i ytsedimenten (0-2 cm) högre jämfört med det underliggande sedimentintervallet (2-4 cm), något som tyder på en ökad tillförsel av kadmium till dessa lokaler det senaste året.

3.2.4 Kobolt

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta halten av kobolt vid Ekoln. Även den högsta kobolthalten i de djupare sedimenten påträffas i Ekoln (27).

Gränsvärden

För kobolt finns det inget gränsvärde framtaget för sediment.

Jämförvärden

Inga jämförvärden är framtagna för kobolt.

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta kobolthalterna i den föreliggande studien jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 avtar halterna vid sex lokaler. Vid tio lokaler är den uppmätta halten år 2017 högre än år 2001. Ökningen är störst vid lokalerna Arnöfjärden (15), Galten (17), Granfjärden (21), Arnöfjärden (31) och Tynnelsöfjärden (34) (figur 12). Eftersom två olika uppslutningsmetoder har använts under analyserna för de två undersökningarna kan en lägre kobolthalt förväntas för de uppmätta halterna år 2001. Detta baserar sig på en utvärdering av uppslutningsmetoderna och de tillhörande analysresultaten (Stockholm Länsstyrelse 2015:3) och kobolthalterna från 2001 kan förväntas vara upp till 9-23 % lägre och ett medianvärde på 15 % lägre än de uppmätta halterna år 2001 visar. Korrigering av högre halter (över 23 mg/kg TS) är bristfällig eftersom de kan vara upp till 30-50 % lägre än vad uppmätta halter visar
(Stockholm Länsstyrelse 2015:3). Eftersom många av de uppmätta halterna från år 2001 ligger över 20 mg/kg TS är korrigeringen troligtvis bristfällig för dessa halter. I figuren nedan redovisas korrigerade halter för år 2001 och de uppmätta halterna har korrigerats med ett medianvärde på 15 %.

Djupprofiler

Vid tre av stationerna där djupare sediment har provtagits visar resultaten på en ökning av kobolthalten med ökande sedimentdjup (figur 13). Vid Ekoln (27) ses den största ökningen av kobolt. Vid Görväln avtar halterna lite i de översta 10 cm, men förblir relativt oförändrade i de djupare sedimenten. Vid Granfjärden är halterna i ytsedimenten (0-2 cm) högre jämfört med det underliggande sedimentintervallet (2-4 cm), något
som tyder på en ökad tillförsel av kobolt till denna lokal det senaste året.

3.2.5 Koppar

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta halten av koppar i Fiskarfjärden (38). Detta är även den högsta uppmätta halten för samtliga sedimentdjup. Den högsta kopparhalten i de djupare sedimenten påträffas i Granfjärden (21).

Gränsvärden

För koppar finns det inget gränsvärde framtaget för sediment.

Jämförvärden

Vid samtliga lokaler ligger de uppmätte halterna av koppar på en medelhög nivå (Klass 3) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt NV 4913.

Jämförelse med resultat från 2001

Jämförelsen mellan halterna av koppar i denna studie och den studie som SGU utförde 2001 visar på att halterna av koppar i Mälarens ytsediment (0-2 cm) har minskat vid fem lokaler (figur 14). Vid elva lokaler är halterna högre år 2017 än år 2001. Ökningen är störst vid Skofjärden (30), Fiskarfjärden (38) och Görväln (39) (figur 14). Eftersom två olika uppslutningsmetoder har använts under analyserna för de två undersökningarna kan en lägre kopparhalt förväntas för de uppmätta halterna år 2001. Detta baserar sig på en utvärdering av uppslutningsmetoderna och de tillhörande analysresultaten (Stockholm Länsstyrelse 2015:3) och kopparhalterna från 2001 kan förväntas vara upp till 9-19 % lägre och ett medianvärde på 17 % lägre än de uppmätta halterna år 2001 visar. Korrigering av högre halter (över 300 mg/kg TS) är bristfällig eftersom de kan vara upp till 30-50 % lägre än vad uppmätta halter visar (Stockholm Länsstyrelse 2015:3). I figuren nedan redovisas korrigerade halter för år 2001 och de uppmätta halterna har korrigerats med ett medianvärde på 17 %.

Djupprofiler

Vid stationerna Granfjärden (21) och Görväln (39) där djupare sediment har provtagits visar resultaten att halterna ökar med ökande sedimentdjup. Vid Galten (20) och Ekoln (27) är ökningen inte så stor (figur 15). Vid Ekoln (27) och Granfjärden (21) är halterna i ytsedimenten (0-2 cm) högre jämfört med det underliggande sedimentintervallet (2-4 cm), något som tyder på en ökad tillförsel av koppar till dessa lokaler.

3.2.6 Krom

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta halten av krom vid Blacken (32). Den högsta kromhalten i de djupare sedimenten påträffas i Granfjärden (7).

Gränsvärden

För krom finns det inget gränsvärde framtaget för sediment.

Jämförvärden

Vid samtliga lokaler har en medelhög kromhalt uppmätts i ytsedimenten (0-2 cm) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt NV4913.

Jämförelse med resultat från 2001

Vid samtliga lokaler där ytsedimenten undersöktes i 2001 och 2017 är kromhalterna högre år 2001 jämfört med halterna som noterades i 2017. Den största minskningen ses vid Blacken där den uppmätta halten var 245 mg/kg TS år 2001 och 88,7 mg/kg TS år 2017 (figur 16).

Djupprofiler

Vid alla fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökar halterna något med ökande sedimentdjup (figur 17). Den största ökningen ses vid Granfjärden.

3.2.7 Nickel

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta nickelhalten i Freden (19). Den högsta nickelhalten i de djupare sedimenten påträffas i Granfjärden (21).

Gränsvärden

För nickel finns det inget gränsvärde framtaget för sediment.

Jämförvärden

Vid elva lokaler förekommer nickelhalterna på en hög nivå i ytsedimenten (0-2 cm). I övriga lokaler (31 stycken) ligger den uppmätta nickelhalten på en medelhög nivå (Klass 3) vid jämförelse med tillståndsklassningen NV 4913 (figur 18).

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta nickelhalterna i den föreliggande studien jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 avtar halterna vid flertalet av lokalerna. Vid tio lokaler är halterna högre år 2017 jämfört med 2001 (figur 19). Ökningen var störst i Skofjärden (30) och Görväln (39) där. Eftersom två olika uppslutningsmetoder har använts under analyserna för de två undersökningarna kan lägre nickelhalter förväntas för de uppmätta halterna år 2001. Detta baserar sig på en utvärdering av uppslutningsmetoderna och de tillhörande analysresultaten (Stockholm Länsstyrelse 2015:3) och nickelhalterna från 2001 kan förväntas vara upp till 12-23 % lägre och ett medianvärde på 15 % lägre än de uppmätta halterna år 2001 visar. Korrigering av högre halter (över 40-47 mg/kg TS) är bristfällig eftersom de kan vara upp till 30-50 % lägre än vad uppmätta halter visar (Stockholm Länsstyrelse 2015:3). Eftersom många av de uppmätta halterna från år 2001 ligger över 40 mg/kg TS är korrigeringen troligtvis bristfällig för dessa halter. I figuren nedan redovisas korrigerade halter för år 2001 och de uppmätta halterna har korrigerats med ett medianvärde på 15 %.

Djupprofiler

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökar halterna med ökande sedimentdjup (figur 20). Den största ökningen ses vid Ekoln (27) och Granfjärden (21).

3.2.8 Kvicksilver

I ytsedimenten (0-2 cm) förekom den högsta halten av kvicksilver vid Fiskarfjärden (38). Detta är även den högsta uppmätta halten för samtliga sedimentdjup. Den högsta kvicksilverhalten i de djupare sedimenten påträffas i Ekoln (27).

Gränsvärden

För kvicksilver finns det inget gränsvärde framtaget för sediment.

Jämförvärden

Vid Fiskarfjärden (38) förekommer en medelhög kvicksilverhalt i ytsedimenten (0-2 cm) och vid lokalerna Skarven (24) och Ekoln (12) förekommer låga halter (Klass 2). Vid övriga lokaler är halterna mycket låga (Klass 1) (figur 21).

Djupprofiler

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökar halterna med ökande sedimentdjup (figur 23), något som tyder på en minskad tillförsel av kvicksilver till dessa lokaler över tid. Vid Granfjärden är halterna i sedimentintervallen 0-2, 2-4 och 6-9 cm under sedimentytan högre jämfört med de underliggande sedimentintervallen, något som tyder på en ökad tillförsel av kvicksilver till dessa lokaler de senaste åren.

3.2.9 Zink

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer den högsta halten av zink vid Freden (19). Den högsta zinkhalten i de djupare sedimenten påträffas i Granfjärden (27).

Gränsvärden

För zink finns det inga gällande gränsvärden.

Jämförvärden

Vid Blacken (8), Blacken (32), Freden (19) och Fiskarfjärden (38) förekommer uppmätta zinkhalter på en medelhög nivå (Klass 3) i ytsedimenten (0-2 cm). Vid övriga lokaler förekommer zink på en låg nivå (Klass 2) vid en jämförelse med tillståndsklassningen NV 4913 (figur 24).

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta zinkhalterna i den föreliggande studien jämförs med den studie som SGU utförde 2001 avtar halterna vid de flesta av lokalerna. Vid nio lokaler är den uppmätta halten år 2017 högre än år 2001, något som tyder på en ökad tillförsel av zink till dessa lokaler. Den största ökningen ses i lokalen Skofjärden (30) (figur 25). Eftersom två olika uppslutningsmetoder har använts under analyserna för de två undersökningarna kan en lägre zinkhalt förväntas för de uppmätta halterna år 2001. Detta baserar sig på en utvärdering av uppslutningsmetoderna och de tillhörande analysresultaten (Stockholm Länsstyrelse 2015:3). Zinkhalterna från 2001 kan förväntas vara upp till 5-19 % lägre och ett medianvärde på 10 % lägre än de uppmätta halterna år 2001 visar. Korrigering av högre halter (över 500 mg/kg TS) är bristfällig eftersom de kan vara upp till 30-50 % lägre än vad uppmätta halter visar (Stockholm Länsstyrelse 2015:3). I figuren nedan redovisas korrigerade halter för år 2001 och de uppmätta halterna har korrigerats med medianvärde på 10 %.

Djupprofiler

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökar halterna med ökande sedimentdjup (figur 26), något som tyder på en minskad tillförsel av zink till dessa lokaler. Den största minskningen med minskande sedimentdjup ses i Granfjärden.

3.3. Organiska ämnen

I detta avsnitt presenteras hur de uppmätta halterna av organiska föroreningar förhåller sig till gällande gränsvärden (HVMFS 2013:19) och de olika riktvärdena för organiska ämnen som redovisas i SGU 2017:12. För de provlokaler där sediment har provtagits både år 2001 och 2017 gjordes en jämförelse mellan uppmätta halter vid de två tillfällena. För de fyra lokalerna där djupare sediment har provtagits redovisas en mer detaljerad bild av hur halterna varierar med sedimentdjup.

3.3.1 PCDD/F (Dioxiner och furaner)

Den högsta halten räknat som toxiska ekvivalenter för summan av dioxiner och furaner påträffas vid Långtarmen (41). Halterna vid Galten, Granfjärden och Prästfjärden är på samma nivå som vid Långtarmen (figur 27).

Gränsvärden

För dioxin och furan finns det inga gränsvärden framtagna med avseende på sediment.

Jämförvärden

Inga jämförvärden är framtagna för dioxiner eller furaner.

Jämförelse med resultat från 2001

Ingen analys med avseende på dioxiner eller furaner utfördes i undersökningen 2001.

3.3.2 PCB-7 (Summa 7)

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer den högsta halten av PCB (0,14 mg/kg TS) vid Fiskarfjärden (38). Halterna i de djupare sedimenten är mycket lägre än detta. Den högsta PCB-7halten i de djupare sedimenten är 0,028 mg/kg TS och påträffas i Ekoln (27) i sedimentintervallet 27-30 samt 40-43 cm (tabell 13).

Gränsvärden

För PCB-7 finns det inga gränsvärden som är framtagna med avseende på sediment.

Jämförvärden

I Ekoln(12), Görväln (22), Skarven (24), Skarven (40) och Ulvhällsfjärden (4) förekommer uppmätta PCB- 7-halter på en hög nivå. I Fiskarfjärden (38) är halterna mycket höga (Klass 5). Vid övriga punkter ligger halterna på en medelhög eller låg nivå vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017-12 (figur 28).

Jämförelse med resultat från 2001

När de uppmätta halterna av PCB-7 i den föreliggande studien jämförs med SGU:s tidigare undersökning från 2001 avtar halterna vid de flesta lokalerna. Vid Skarven (40) och Fiskarfjärden (38) var uppmätta halter mycket högre år 2017 jämfört med 2001 (figur 29).

Djupprofiler

Vid lokalerna Ekoln (27) och Görväln (39) ökar halterna med ökande sedimentdjup (figur 30), något som tyder på en minskad tillförsel av PCB-7 till dessa lokaler. I Galten och Granfjärden är ökningen inte så stor. För dessa två lokaler är halten i sedimentintervallet 0-2 cm högre än det underliggande sedimentintervallet, 2-4 cm (figur 30).

3.3.1 Summa PBDE (Polybromerade Difenyletrar)

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer summa-PBDE över rapporteringsgränsen vid två lokaler, Ekoln (27) och Ulvhädsfjärden (4). Vid Ulvhädsfjärden förekommer summa PBDE i ytsedimenten över rapporteringsgräsen. Vid Ekoln (27) förekommer summa-PBDE i djupare sediment över laboratoriets rapporteringsgräns. Högsta halt påträffas i ytsedimenten vid Ulvhädsfjärden (4) (tabell 14).

Gränsvärden

Inga gränsvärden är framtagna för PBDE.

Jämförvärden

I tillståndsklassningen SGU 2017:12 finns jämförvärden för 5 av de bromerade ämnena (PBDE 47, PBDE 100, PBDE 99, PBDE 85, PBDE 209). Tre av ämnena har analyserats vid fem lokaler. Resultaten visar att halterna vid fyra av lokalerna ligger under laboratoriets rapporteringsgräns. Endast vid Ulvhällsfjärden överstiger de uppmätta halterna av PBDE 100 laboratoriets rapporteringsgräns. Vid jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017:12 motsvarar rapporteringsgränsen PBDE 100 en hög halt (klass 4).

Rapporteringsgränsen motsvarar däremot en medelhög halt för både PBDE 47 och PBDE 99, och en hög halt för PBDE 100 vid en jämförelse med tillståndsklassningen SGU 2017:12.

Tidigare undersökningar

Ingen analys med avseende på PBDE utfördes i undersökningen 2001.

Jämförelse med resultat från 2001

Endast vid Görväln har summa-PBDE analyserat både år 2001 och 2017. År 2001 låg halterna på 0,41 μg/kg TS och år 2017 låg halterna under laboratoriets rapporteringsgräns (0,15 μg/kg TS), vilket visar på att tillförseln av summa-PBDE till lokalen har minskat.

Djupprofiler

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits förekommer summa-PBDE på flera sedimentdjup under laboratoriets rapporteringsgräns på 0,15 μg/kg TS. Endast i Ekoln (27) och vid enstaka sedimentdjup (2-4, 6-9 och 14-17 cm) ligger halterna för summa-PBDE över rapporteringsgränsen (figur 31). För dessa djup ökar summa-PBDE med ökande sedimentdjup (figur 31).

3.3.2 PFOS

Flertalet av PFAS kongenerna förekommer i halter under laboratoriets rapporteringsgräns och redovisas inte i denna rapport. Samtliga analysresultat redovisas i bilaga 5. I detta avsnitt redovisas några uppmätta halter av PFOS, eftersom flest prov av denna kongen ligger över rapporteringsgränsen.

I ytsedimenten (0-2 cm) förekommer den högsta halten av PFOS vid Skarven (24). Detta är även den högsta uppmätta halten för samtliga sedimentdjup. Den högsta PFOS-halten i de djupare sedimenten påträffas i Görväln (39).

Gränsvärden

Inget gränsvärde är framtaget för PFOS.

Jämförvärden

Inga riktvärden är framtagna för PFOS i svenska vatten.

Jämförelse med resultat från 2001

Ingen analys med avseende på PFOS utfördes i undersökningen 2001.

Djupprofiler

Flera av resultaten låg under laboratoriets rapporteringsgräns och redovisas inte i figuren nedan. Vid Granfjärden förekommer låga halter i de djupare sedimenten och man kan se en liten högre halt i de ytliga sedimenten (0-2 cm) när dessa jämförs med underliggande sediment (2-4 cm). Vid lokalerna Ekoln och Görväln är de uppmätta halterna högre i de djupa sedimenten (figur 32).

3.3.3 PAH, Antracen

I ytsedimenten förekommer den högsta halten av antracen vid Fiskarfjärden (38). Detta är även den högsta uppmätta halten för samtliga sedimentdjup. Den högsta antracenhalten i de djupare sedimenten påträffas i Ekoln (27).

Gränsvärden

Vid flertalet av lokalerna underskrider uppmätta halter av antracen det gällande gränsvärdet (HVMFS 2013:19) (figur 33). Vid lokalerna Ulvhällsfjärden (4), Ekoln (9), Ekoln (12), Fiskarfjärden (38) och Skarven (40), överskrider dock uppmätta halter det gällande gränsvärdet. Halterna som ingår i jämförelsen är korrigerade till 5% TOC. Gränsvärdet för antracen är 0,024 mg/kg TS (24 μg/kg TS).

Jämförvärden

Vid lokalen i Fiskarfjärden (38) ligger uppmätta halter av antracen på en mycket hög halt. Vid fjorton lokaler förekommer antracenhalten på en hög nivå (Klass 4). Vid övriga lokaler ligger uppmätta halter på en låg nivå (Klass 2) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017:12 (figur 34).

Jämförelse med resultat från 2001

I den föreliggande undersökningen förekommer många av de analyserade antracenhalterna under laboratoriets rapporteringsgräns. Vid Lårstaviken (28) och Prästfjärden (42) var halterna som uppmättes år 2001 högre än halterna som förekommer vid samma lokal år 2017 (figur 35). De högsta halterna som påträffas vid undersökningen 2017 är i Tynnelsöfjärden, Fiskarfjärden och Görväln (figur 35) och en kraftig ökning ses jämfört med uppmätta halter år 2001.

Djupprofiler

För flera av sedimentets djupintervaller förekommer halter under laboratoriets rapporteringsgräns (0,01 mg/kg TS). Endast vid Görväln (39) förekom halter över rapporteringsgränsen och vid två sedimentintervall i Ekoln (27) ökade halterna med djupet (figur 36).

3.3.1 PAH, Fluoranten

I ytsedimenten (0-2 cm) är den högsta halten av fluoranten vid Skarven (40). Den högsta halten av fluoranten för de djupare sedimenten påträffas i Görväln (39).

Gränsvärden

Vid samtliga provtagna lokaler underskrider uppmätta halter av fluoranten det gällande gränsvärdet (HVMFS 2013:19). Gränsvärdet för fluoranten är 2,0 mg/kg TS (2000 μg/kg TS).

Jämförvärden

Vid en lokal i Skarven ligger uppmätta halter av fluoranten på en mycket hög halt. Vid elva lokaler förekommer höga halter (Klass 4). Vid övriga lokaler ligger den uppmätta halten på en låg nivå (Klass 2) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017:12 (figur 37).

Jämförelse med resultat från 2001

Jämförelsen mellan flourantenhalterna i denna studie och SGU:s studie 2001 visar på att halterna av ämnet har minskat vid nio av lokalerna (figur 38). Vid de övriga lokalerna är de uppmätta halterna av fluoranten högre år 2017 än år 2001 (figur 38).

Djupprofiler

Vid alla fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökade halterna med ökande sedimentdjup (figur 39), något som tyder på en minskad tillförsel av fluoranten till dessa lokaler. Vid Galten (21) är halten i ytsedimenten (0-2 cm) högre än för sedimentintervallet 2-4 cm, något som tyder på en ökad tillförsel av fluoranten till denna lokal.

3.3.1 PAH, summa 11

Den högsta halten av PAH-11 i ytsediment är vid lokalen Fiskarfjärden (38) (Tabell 18). Den högsta halten av PAH-11 i de djupare sedimenten förekommer i Görväln (39).

Gränsvärden

Inga gränsvärden är framtagna för summa-PAH-11.

Jämförvärden

Vid Fiskarfjärden (38) och Skarven (40) förekommer höga halter av PAH-11. Vid åtta lokaler ligger halterna på en medelhög nivå (Klass 3). Vid övriga lokaler ligger halterna på en låg nivå (Klass 2) eller mycket låg nivå (Klass 1) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017:12 (figur 40).

Jämförelse med resultat från 2001

Jämförelsen mellan halterna av PAH-11 i denna studie och den studie som SGU utförde 2001 visar på att halterna av PAH-11 i Mälarens ytsediment har minskat över tid för 10 av lokalerna (figur 41). Vid de övriga lokalerna är de uppmätta halterna av PAH-11 högre år 2017 än 2001 (figur 41).

Djupprofiler

Vid alla fyra lokaler där djupare sediment har provtagits ökade halterna med sedimentdjupet (figur 42), något som tyder på en minskad tillförsel av PAH-11 till dessa lokaler. Vid Galten (21) är halten i ytsedimenten (0-2 cm) högre jämfört med sedimentintervallet 2-4 cm, något som tyder på en ökad tillförsel av PAH-11 till denna lokal.

3.3.2 Tributyltenn (TBT)

Den högsta halten av TBT i ytsediment förekommer vid lokalen Fiskarfjärden (Tabell 19). Den högsta uppmätta halten i de djupare sedimenten påträffas vid lokalen Galten i sedimentintervallet (40-43 cm).

Gränsvärden

Uppmätta halter av TBT överskrider vid majoriteten av lokalerna det gällande gränsvärdet för ämnet (HVMFS 2013:19) (figur 43). Vid lokalerna Ekoln (9), Ekoln (12), Gorran (13), Arnöfjärden (14), Freden (19), Lårstaviken (28), Gorran (29) och Sörfjärden (35) underskrider uppmätta halter det gällande gränsvärdet.

Jämförvärden

Vid Fiskarfjärden (38) förekommer en mycket hög TBT-halt i ytsedimenten. Vid en av lokalerna i Arnöfjärden är de uppmätta halterna på en hög nivå (Klass 4). Vid övriga lokaler är halterna medelhöga (Klass 3) eller låga (Klass 2) vid en jämförelse med tillståndsklassningen enligt SGU 2017:12 (figur 44).

Jämförelse med resultat från 2001

Ingen analys med avseende på TBT utfördes i undersökningen 2001, endast med avseende på tenn.

Djupprofiler

Vid lokalerna Galten (20), Ekoln (27) och Granfjärden (21) ses en kraftig ökning av TBT-halterna med ökande sedimentdjup (figur 45), något som tyder på en kraftig reduktion av tillförsel av TBT till dessa lokaler under senare år. Samma trend kan ses vid Görväln (39), men skillnaderna mellan halter uppmätta i djupa sediment och ytliga sediment är inte så stor.

4. Slutsatser

Huvudsyftet med denna undersökning var att samla in underlag för att kunna utföra en ny kemisk statusklassning av Mälarens vattenförekomster. För fem av de haltbestämda ämnena (bly, kadmium, antracen, fluoranten och tributyltenn) i 2017 års sedimentundersökning kan en klassning av kemisk status utföras. Resultaten/uppmätta halter visar att ämnet TBT överskrider gränsvärdet vid majoriteten av lokalerna (34 av 42) och underskrids därmed endast vid åtta lokaler. För antracen överskrids gränsvärdet vid fem lokaler. För de övriga ämnena (fluoranten, bly och kadmium) ligger uppmätta halter under gällande gränsvärden vid samtliga lokaler. Endast vid sex lokaler ligger halterna under gränsvärdena för samtliga fem ämnen. Den kemiska statusen för dessa lokaler kan därför klassas som god (tabell 20).

Vid flera vattenförekomster utfördes provtagning vid flera lokaler. För dessa vattenförekomster är det den eller de lokaler som indikerats som ”representativa” för vattenförekomsten som är avgörande för hur vattenförekomsten klassas. Observera dock att en bättre bild av vattenförekomstens status utifrån föroreningshalt i sediment skulle erhållas om klassningen baserades på flera representativa provpunkter i vattenförekomsten. Antalet provpunkter har dock begränsats i denna undersökning till följd av ekonomiska skäl. I tabellen nedan redovisas klassningen uppdelat i de olika vattenförekomsterna baserad på den/de lokaler som är representativa för vattenförekomsten, vilket innehölls vid 17 av 21 provtagna vattenförekomster (tabell 21). Vid en klassning av kemisk status baserad på denna utredning uppnår därmed 2 av 17 vattenförekomster god status.

Vid vissa vattenförekomster har flera lokaler provtagits och för vissa av dessa var syftet att undersöka diffus påverkan från punktutsläpp. Dessa lokaler har inte ingått i statusklassningen i tabell 21. I vattenförekomsterna Blacken, Arnöfjärden, Prästfjärden, Galten, Görväln, Skarven och Prästfjärden provtogs fler lokaler för att utvärdera vilka lokaler som representerade vattenförekomsten bäst.

För metallerna bly, kadmium, kvicksilver och zink förekommer de uppmätta halterna på en låg eller mycket låg nivå vid flertalet av lokalerna i hela Mälaren när de jämförs med jämförvärden framtagna för Sveriges sjöar och vattendrag.

I utvärderingen av hur sedimentationen av olika föroreningar har ändrats över tid har uppmätta halter i denna studie jämförts med tidigare uppmätta halter av SGU från 2001, samt genom undersökning av utbredning i djupled. För flertalet av ämnena är halterna lägre år 2017 än år 2001, men vid några lokaler noteras dock en ökning från år 2001 till år 2017. För organiska ämnen gäller detta vattenförekomsterna Skarven, Fiskarfjärden, Tynnelsöfjärden och Görväln där en ökning noteras för flera av de organiska ämnena. För metaller ses en ökad halt av ämnena kobolt, koppar och nickel vid flertalet av stationerna. Dock har en ökad tillförsel av flest metaller noterats i vattenförekomsterna Skofjärden och Arnöfjärden.

Vid de fyra lokaler där djupare sediment har provtagits avtar halterna generellt med sedimentdjupet, men för ämnena arsenik, kadmium, kobolt, koppar, kvicksilver, PCB-7 och PFOS ses en högre halt i det ytliga sedimentet än det djupare vid en eller flera av lokalerna. Detta visar att tillförseln av dessa föroreningar har ökat med tiden.

För majoriteten av ämnena och lokalerna ses sammanfattningsvis en generell minskning av både metaller och organiska ämnen. Detta kan konstateras både utifrån att halterna i ytsedimenten är lägre än halterna som förekommer i djupsedimenten (fyra provpunkter) och att uppmätta halter 2017 i ytsedimenten är lägre än tidigare mätning år 2001.

Eftersom flertalet av PFAS-kongenerna förekommer under rapporteringsgränsen kan det inte klargöras utifrån denna undersökning hur halterna förändrats med tiden. För de uppmätta halterna av PFOS visar de djupa sedimentproven på en generell minskning i tid av tillförseln av just denna kongen till tre lokaler där djupare sediment analyserats och PFOS detekterats. Däremot ses en högre halt av ämnet i Granfjärden i de ytliga sedimenten jämfört med djupare sedimentlager, vilket tyder på en ökad tillförsel de senaste åren.

Referenser

HVMFS 2013:19 samt 2015:4, Hav och Vattenmyndigheten, 2013 samt 2015.
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om ändring i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. HVMF 2015:4.

Karlsson M. och Johnsson P. 2005. Sedimenttillväxt på ammunitionsdumpningsplatser i Mälaren-datering genom varvräkning och 137 Cs-aktivitet.

NV 4913. Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Sjöar och vattendrag
https://www.naturvardsverket.se/Stodimiljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sediment/Tillstand-metaller/

SGU 2017:12 Klassning av halter av organiska föroreningar i sediment. Författare Sara Josefsson. Statens Geologiska Undersökning, SGU-rapport 2017:12.

Stockholm Länsstyrelse 2015:3. Miljögifter i sediment i Stockholms skärgård och östra Mälaren 20013.

Bilagor