Start > Publikationer > Multifunktionella åtgärder för klimatanpassning och att minska övergödning

Multifunktionella åtgärder för klimatanpassning och att minska övergödning

Författare: Sara Jalhed

juli 22, 2022

Kategorier: 2022, Övergödning, Publikationer, Vattenplanering

Ladda ned: Multifunktionella åtgärder för klimatanpassning och att minska övergödning

Förord

I den här rapporten sammanfattas resultaten från arbetet i delprojektet C3:4: Multifunktionella akvatiska ekosystem och potentialen i fysiskt åtgärdsarbete. Syftet med projektet har varit att visa och informera om fysiska åtgärder mot huvudsakligen övergödning och översvämning, som även bidrar till andra miljö- och samhällsnyttor.

Denna rapport utgör redovisning av action C3:4 inom Life IP projektet Rich Waters, med stöd av EU:s LIFE-program och Havs- och vattenmyndigheten (genom anslag 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö). Länsstyrelsen Västra Götalands delprojekt C3:4 ligger inom action C3 där Länsstyrelsen Västra Götaland tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Stockholm och Västmanland identifierar översvämningsområden, förorenade områden och effekter på vattenkvaliteten och ekosystemtjänster. Rapporten sammanfattar delprojekt C3:4 vars huvudsakliga syfte är att sprida kunskap om multifunktionalitet i vattenekosystem. Att se på åtgärdsarbetet ur ett bredare perspektiv och identifiera vilka positiva externaliteter (multifunktionaliteter) som det kan ge upphov till, kan öka förutsättningarna för att få effektiva åtgärder på plats. Ansvaret för innehållet i denna rapport ligger helt och hållet hos författarna. Innehållet återspeglar inte Europeiska unionens officiella hållning.

Sammanfattning

Projektet har delats upp i fyra delaktiviteter:

Workshop med andra delprojekt inom Life IP Rich Waters där fysiskt åtgärdsarbete genomförts eller planerar att genomföras (detta är delprojekten C12, C13, C16, C17, C6, C10, C14).
Identifiera ytterligare funktioner och omfattningen av dessa hos de åtgärder som genomförts eller planerar genomföras inom ovan nämnda delprojekt
Utvärdera potentialen i grön infrastruktur och hur sådana åtgärder kan bidra till minskad närsaltsbelastning och översvämning, samt andra nyttor för miljö och samhälle
Identifiera juridiska, sociala och ekonomiska faktorer som påverkar tillämpningen av grön infrastruktur. Utforska hur eventuella juridiska, sociala eller ekonomiska hinder kan hanteras

Rapportens resultat är uppdelat efter aktiviteterna. Avsnitt 2 ger en kort sammanfattning av den workshop som hölls med de sju delprojekten. I avsnitt 3 görs en djupare analys över det åtgärdsarbete som genomförts i de sju delprojekten, och vilka ytterligare nyttor för miljön och samhället de potentiellt har bidragit till. I det fjärde avsnittet beskrivs begreppet grön infrastruktur närmre, vad för typ av åtgärder som begreppet innefattar och vilken potential i termer av minskad näringsbelastning och översvämning som dessa åtgärder besitter. Även dessa åtgärders ytterligare nyttor för miljö och samhälle har utforskats och beskrivs närmre. Den sista aktiviteten genomfördes under ett praktikarbete inom projektet, och summeras i bilaga B: Juridiska, sociala och ekonomiska faktorer som påverkar åtgärdsarbetet.

Bilaga B: Juridiska, sociala och ekonomiska faktorer som påverkar åtgärdsarbetet

1. Syfte

Syftet med denna rapport är att utforska vilka ytterligare positiva effekter som finns att vinna vid fysiskt åtgärdsarbete. De åtgärder som studerats är huvudsakligen riktade mot att minska närsaltsbelastningen, risken för översvämning eller inom grön infrastruktur. Genom att tänka multifunktionalitet kan åtgärdsarbetet leda till många positiva nyttor och win-win-lösningar som gynnar samhället i stort. Det kan också möjliggöra ytterligare medel för finansiering från andra håll, vilket kan leda till ett ökat åtgärdsarbete.

2. Workshop multifunktionalitet

Den 9 juni 2021 höll projektledare för delprojekt C3:4 med stöd från andra medarbetare inom Rich Waters, en workshop kring åtgärder i vatten. Syftet var att utifrån de projekt som deltog i workshopen och de åtgärder som var planerade eller hade identifierats som relevanta, diskutera vilka ytterligare positiva bieffekter som de ger upphov till. Alltså, att diskutera och identifiera åtgärdernas multifunktionalitet. Workshopen hölls digitalt över Skype lite senare än planerat, på grund av Covid-19-pandemin och de restriktioner som fortfarande följde vid denna tidpunkt.

Projektbeskrivningen av C3:4 listar ett flertal delprojekt inom Life IP Rich Waters där fysiskt åtgärdsarbete planeras eller genomförs. Dessa delprojekt ska ingå som studieobjekt i C3:4, och bjöds in för att delta i workshopen. Dessa delprojekt är C12, C13, C16, C17, C6, C10 och C14, varav minst en representant från varje delprojekt bjöds in till workshopen. Det fanns ytterligare ett par delprojekt inom Life IP Rich Waters som ansågs relevanta för workshopens syfte och innehåll, men som ej ingår i projektbeskrivningen. Dessa är C19 och C7, och även deltagare från dessa delprojekt bjöds in till workshopen. För att se full deltagarlista över de som bjöds in till workshopen, se Bilaga A: Deltagarlista workshop multifunktionalitet.

Tabell 1: Beskrivning av delprojekten, dess syften och åtgärder som genomförts eller planerar att genomföras

Delprojekt	Åtgärd	Primärt syfte
C6:2	Åtgärder på hästgård	Närinsgsretention
C10	Multifunktionell vattenpark	Näringsretention, rening av miljögifter
C12	Lägflödesmuddring i Öljaren	Minska internbelastning
C13	Aluminiumfällning i Norrviken	Minska internbelastning
C14	Musselodling i Stockholms skärgård	Näringsretention
C16	Faunapassager i stadsmiljö	Ökad konnektivitet
C17	Miljöanpassning av vattenkraftverk	Ökad konnektivitet
C17:2	Åtgärdsplanering i Kilaåns avrinningsområde	Näringsretention
C19	Ny damm, salixodling med bevattning	Rening av miljögifter

I tabellen visas de sju delprojekt som valts ut att studeras närmre inom projekt C3:4, vilka typer av fysiska åtgärder som genomförts i projekten och deras primära syften. De sista två projekten, C7 och C19, deltog också i workshopen men studeras ej närmre i kommande avsnitt.

Workshopen inleddes med en introduktion till begreppet multifunktionalitet, följt av en presentation av åtgärdsarbete som genomförts i Tulltorpsån och vilka multifunktionaliteter som identifierats för åtgärderna där. Därefter övergick fokus till deltagarnas delprojekt med diskussioner i mindre grupper. Syftet med gruppdiskussionerna var att diskutera delprojekten och de åtgärder som genomförts eller planerats, samt andra, potentiella nyttor av åtgärderna (positiva externaliteter/multifunktionalitet). Detta summeras i avsnitt Multifunktionellt åtgärdsarbete inom Rich Waters.

3. Multifunktionellt åtgärdsarbete inom Rich Waters

I följande avsnitt kommer åtgärdsarbetet i delprojekten som presenterats att studeras närmre, i syfte att lyfta vilka ytterligare funktioner som åtgärderna bidrar med utöver deras primära funktion.

3.1 Delprojekten

I delprojekten C6, C10, C12, C13, C14, C16 och C17 har fysiska åtgärder utförts. Syftet med de flesta åtgärderna är att minska närsaltsbelastningen, men i ett par av projekten har det handlat om att skapa fria vandringsvägar i vattendragen. I följande avsnitt kommer åtgärderna för respektive delprojekt att presenteras, och en ansats till att beskriva vilka ytterligare funktioner och samhällsnyttor som åtgärderna ger upphov till görs.

3.1.1 Åtgärder på hästgård (C6:2)

Delprojektet C6:2 följer av de gårdsvisa vattenplaner som framtogs i delprojekt C6:1. Det togs fram vattenplaner för 25 gårdar, varav en för hästgården Julmyra Horse center som studeras närmre här. För hästgården har det planerats och genomförts många olika åtgärder, stora som små. Alla åtgärder kommer inte att studeras närmre i avseende att identifiera vilka multifunktionaliteter som kan uppstå, utan detta görs endast för ett fåtal utvalda åtgärder. Åtgärdernas primära syfte är att minska näringsbelastningen vilket görs på olika sätt. Följande åtgärder har ingått i projektet:

minimiyta för hästhagar,
mocka hagar, gödselstuka (mellanlagring av gödsel),
gödselplatta,
placering av vatten, foder och saltsten i hagarna,
dikesskötsel och avstängsling av diken,
grindöppningar,
åtgärda ytskikt i hagar och rastfållor,
dränering av rastfållor och dagvattenrening,
anlägga svackdiken samt sedimentations- och fosfordamm.

Många av åtgärderna har fokuserats till hagarna där hästarna vistas, eftersom det framförallt är här den negativa miljöbelastningen uppstår. Inte minst som i fallet med Julmyra horse center med vatten längs med hagarna som negativt påverkas av närsaltsläckaget. När marken blir upptrampad så ökar risken för att näringsämnen läcker ut, eftersom markens förmåga att ta upp näringsämnen minskar. Detta förstärks under hösten och vintern då det inte heller finns någon vegetation som kan ta upp näringsämnen. Flera av åtgärderna syftar därför till att minska att marken trampas upp, genom att minska koncentrationen av hästar på samma yta (minimiyta för hästhagar, placering av vatten, foder och saltsten i hagarna samt grindöppningar). Även åtgärden som kopplar till ytskikt i hagar leder till minskad belastningen på marken. Åtgärden syftar till att anlägga hagar och rastfållor på rätt plats (undvika låglänta områden, sluttande mark samt mark i anslutning till diken eller vattendrag) och att säkerställa att marken är anpassad för att minska att näringsämnen läcker ut, detta genom att dränera och/eller hårdgöra ytorna.

Utöver övergödningseffekter finns det flera andra indirekta effekter/multifunktionaliteter som följer av åtgärderna. Att mocka ur hagarna regelbundet minskar parasittrycket. Detta är också viktigt för att minska spridning av resistens mot avmaskningsmedel, vilket är ett växande, globalt problem (Statens veterinärmedicinska anstalt, 2016).

Även åtgärder för att förbättra ytskikten och/eller dräneringen i hagmarken så att hagarna blir torrare ger positiva effekter på hästhälsan (minskad risk för sjukdom såsom mugg, rasp, hovbölder och till och med vrickningar om hästen fastnar i leran) och sparar tid vid skötsel av hästen, då leriga hovar och ben behöver rengöras och torkas. Leriga hagar kan även leda till att hästar tappar skorna, vilket kan medföra ytterligare kostnader för hovslagare och nya skor. Bättre dränerade hagar och minskat behov av rengöring till följd av leriga hästar skapar också bättre arbetsmiljöer och förhållanden för de anställda.

För hästarna på Julmyra horse center som i huvudsak tränas hårt och tävlar på hög nivå finns det troligtvis ett behov av att komplettera grovfoder med kraftfoder. För hästar som inte tränas i lika hög omfattning är kraftfoder inte alltid en nödvändighet. Men även när kraftfoder används är det viktigt att säkerställa att varje häst får rätt mängd. Att ge för mycket kraftfoder i förhållande till hästens behov medför onödiga kostnader och att halten av näringsämnen i hästgödslet ökar, vilket kan späda på näringsbelastningen i miljön. Det är också positivt för hästens hälsa att inte överutfodra med kraftfoder.

I en utvärdering av Rich Waters-projektens sociala och ekonomiska effekter har projekten gjort uppskattningar och identifierat vilka ytterligare positiva effekter utöver de primära syftena för åtgärderna. För Julmyra Horse center har åtgärderna lett till minskade kostnader för anläggningen, bland annat för minskade materialförluster från träningsbanorna (Franzén och Svensson, 2022).

3.1.2 Multifunktionell vattenpark i Västerås, Uppsala och Smedjebacken (C10)

Det primära syftet med vattenparkerna är att omhänderta och rena dag- eller avloppsvatten, men tillför även värden till samhället kopplat till rekreation. Utöver de miljömässiga effekterna med minskad spridning av näringsämnen och miljögifter, rening och reglering av vatten, infiltrering av grundvatten, skapande av livsmiljöer etc. så kommer vattenparken bidra med rekreationsvärden och naturmiljöer för människor och djur att vistas i. Parkerna besitter estetiska värden vilket lockar folk, samtidigt som skyltar och information runtom i parken sprider kunskap om vatten, djur och natur. Detta förväntas utnyttjas särskilt av skolor och förskolor i närheten. Parkens gångar har gjorts tillgängliga så att rullstolar och barnvagnar ska kunna framföras utan hinder, och det finns gott om sittplatser utspridda. I Smedjebacken har fågeltorn byggts vilket ytterligare ökar attraktiviteten för områdets friluftsliv och rekreation. I Uppsala kommer schaktmassorna att användas för att skapa en pulkabacke, och i Västerås byggs fladdermusholkar. Åtgärderna gynnar många olika arter, och många rödlistade eller på annat sätt skyddsvärda arter såsom pollinatörer. Detta gynnar den biologiska mångfalden, och kan stimulera produktionen av ekosystemtjänster.

Dagvattenhantering behövs både för att minska spridningen av miljögifter och näringsämnen, och för att minska risken för översvämning. Öppna dagvattensystem är generellt bättre på att hantera högflöden av vatten än slutna system (som exempelvis dagvattenledningar under jord) (Stahre, 2004). Detta har också visat sig i fallet med Augustenborg i Malmö, där ett helt öppet dagvattensystem anlades. Området hade sen det byggdes haft återkommande problem med översvämningar vilket främst berodde på det gamla dagvattensystemet. Efter projektet slutfördes år 2002 har området inte haft några problem med översvämningar, trots att det skett kraftiga regn. Sommaren 2007 drabbades Malmö av ett femtioårsregn som ledde till översvämningar i flera delar av staden, men inga översvämningar drabbade Augustenborg (Zinko et. al., 2018). Detta tyder på att de anlagda vattenparkerna i Västerås och Uppsala som är utformade på liknande vis med öppna dagvattensystem, troligtvis kommer ha goda möjligheter att hantera högflöden av vatten och minska risken för översvämningar i området.

I Uppsala kommun är syftet att hantera dagvatten från intilliggande bostadsområde och jordbruksmark. Med vattenparken hoppas kommunen kunna rena och binda hälften av de näringsämnen som transporteras med vatten, samt 80 procent av oljan och 60 procent av tungmetallerna från dagvattnet (Rich Waters, u.å.). Parken har anlagts med en anläggning för att lätt kunna ta vattenprover, för att kunna mäta och visa på parkens kapacitet för att hantera miljögifter och näringsämnen. Vattenparken i Västerås består av både damm och våtmark, som hanterar dagvatten från omkringliggande områden och från Kapellbäcken, ett av Västerås mest förorenade vatten. Avrinningsområdet utgörs av bland annat industriområde, shoppingcenter och motorväg. Vattenparken förväntas rena 50% av tungmetallerna från dagvattnet, och än högre andel av näringsämnena (Mälarenergi, 2020) Vilka nyttor som erhålls av att förorena dagvatten beskrivs mer utförligt under respektive dagvattenåtgärd i Åtgärder för att återskapa eller främja grön infrastruktur.

I Smedjebackens vattenpark är parkens primära syfte att utgöra ett ytterligare reningssteg av avloppsvattnet, efter att det hanterats och renats i Bylandets reningsverk. Enligt den senaste statusklassificeringen är sjön Norra Barkens (som vattnet från vattenparken rinner till) ekologiska status måttlig, och utsläpp från avloppsreningsverk är en av de verksamheter som bedöms ha betydande påverkan på vattenförekomsten. Vattenparken bidrar med att rena avloppsvattnet från läkemedelsrester och andra förorenande ämnen som har en negativ miljöpåverkan. Positiva effekter av att minska spridningen av dessa ämnen kan uppskattas som undvikande av skador på människors hälsa och miljö. I den här rapporten har det inte gjorts en analys över vilka ämnen som uppmätts i Bylandets avloppsreningsverk, men läkemedel påvisas i alla avloppsreningsverk i Sverige, och även i de flesta recipienter för det renade avloppsvattnet (Björklund, och Svahn, 2017). Avloppsvatten är den största källan till spridning av läkemedelsrester till miljön (Naturvårdsverket, u.å.). Det beror på att många läkemedel är svårnedbrytbara, och brist på reningsteknik i reningsverken. Utsläppen av läkemedel i avloppsvatten i Sverige ligger på relativt låga nivåer idag, men även låga halter har en negativ miljöpåverkan eftersom de ofta finns kvar länge i miljön och ackumuleras upp i näringskedjan. De läkemedel som utgör de största problemen är antibiotika och olika hormonpreparat. Spridningen av antibiotika kan leda till ökad antibiotikaresistens vilket kan bli ett stort hot mot människans hälsa och samhället i framtiden. Det kan också bidra till effekter på ekosystemen det förorenade vattnet hamnar i, eftersom antibiotikan påverkar de naturligt förekommande bakterierna i miljön och dess sammansättning. Något som kan få effekter på övriga delar i ekosystemen när balansen rubbas. Hormonpreparat påverkar djurs reproduktionsförmåga negativt, vilket kan leda till minskade populationer och negativa effekter för ekosystemen i sin helhet. Diklofenak är också ett läkemedel som har negativ påverkan på miljön. När det sprids och tas upp av djur påverkar det deras njurfunktion, vilket leder till ökad dödlighet (Naturvårdsverket, u.å.). Det pågår en del forskning kring reningsteknik för läkemedel i avloppsvatten, men hittills har metoderna visat sig kostsamma och har inte implementerats i större skala än. Uppströmsarbete är generellt mer effektivt än åtgärder för att minska påverkan när den redan skett, men eftersom det inte finns några krav på rening av läkemedel idag kan nedströmsåtgärder vara ett kostnadseffektivt alternativ. Inte minst då Östersjön är negativt påverkad av läkemedelsrester i vattnet (Läkemedelsvärlden, 2021). Det har inte gjorts mätningar av läkemedel i avloppsvatten under tillräckligt lång tid för att kunna bedöma läkemedlens långsiktiga effekter på miljö och hälsa, även om det råder en global konsensus om att utsläppen har en negativ miljöpåverkan. Läkemedelsverket uttryckte därför i den Nationella läkemedelsstrategin att ökad och fortsatt provtagning för att kunna bedöma läkemedlens långsiktiga miljöpåverkan var av yttersta vikt (Björklund & Svahn, 2017). Provtagningsanordningen i Smedjebackens vattenpark kan därmed bidra till viktig datainsamling för att öka kunskapsläget kring läkemedels miljöpåverkan, givet att provtagning sker av utpekade, relevanta ämnen.

De negativa effekterna på miljön till följd av spridning av läkemedel i vattenmiljön, kan leda till kostnader för samhället. Framförallt hormonpreparat kan ge störningar på fiskars reproduktion, vilket i sin tur påverkar ekosystemen och balansen mellan arter negativt. Om balansen ruckas kan det ge kaskadeffekter, och kan leda till långt fler negativa effekter. Ett exempel är utfiskningen av torsk i Östersjön, som har spätt på övergödningen. Eftersom torsken är en toppredator har den en viktig funktion att hålla efter andra arter som den lever på. Sådana här effekter kan vara mycket dyra att åtgärda, eller helt enkelt omöjliga att avhjälpa. Att minska övergödningen och de negativa konsekvenser den medför är betingat med stora nyttor för samhället, vilket också har studerats i flertal samhällsekonomiska analyser. Detta beskrivs ytterligare i avsnittet Nyttan av att minska övergödningen.

Det ekonomiska värdet av nyttor av ökad läkemedelsrening har inte utforskats i ett svenskt perspektiv, men Naturvårdsverket beskriver i sin rapport från 2017 en studie från Schweiz där människor i en undersökning har angett sin betalningsvilja för en ökad rening av läkemedel i avloppsvatten. Utifrån svaren beräknas de schweiziska hushållen ha en betalningsvilja om motsvarande ca 900 SEK per år för att minska risken för människors hälsa och miljö med ökad rening. På avrinningsområdesnivå uppskattas nyttan till cirka 1,4 miljarder kronor per år (Logar et. al., 2014). Det går dock inte att dra några direkta slutsatser för nyttans värde i ett svenskt perspektiv från det här, då många av recipienterna i Schweiz även utgör dricksvattentäkter (Naturvårdsverket, 2017).

Anläggande av vattenparken Smedjebacken skapar också en säkerhetsmarginal från att bräddat (orenat) avloppsvatten hamnar direkt i recipienten Norra Barken, med risk för spridning av bakterier och parasiter till människor. Norra Barken används som badsjö och är även känd för att ha bra fiske av framförallt abborre, gös, öring och gädda (Naturkartan, u.å.). För att visa på storleken på den samhällsnytta som undvikande av sjukdomsutbrott till följd av förorenat vatten innebär, så har samhällskostnaden för vattenburna smittor uppskattats i den statliga utredningen En trygg dricksvattenförsörjning (SOU 2016:32). Kostnaden har uppskattats till 20 000 kr per insjuknad och år.

3.1.3 Lågflödesmuddring i Öljaren (C12)

Lågflödesmuddring går ut på att de översta lagren av bottensedimentet i sjön sugs upp och forslas bort. Åtgärden lämpar sig för sjöar påverkade av övergödning från internbelastning. En fördel med lågflödesmuddring är att den är skonsammare än traditionell muddring, vilket kan vara en alternativ åtgärd. Traditionell muddring innebär att man med hjälp av maskiner gräver upp sedimenten, vilket såklart påverkar de djur och organismer som vistas däri. Det grumlar också vattnet, vilket innebär en temporär negativ påverkan. Vid lågflödesmuddring sugs sedimenten upp med låg hastighet, vilket begränsar den fysisk påverkan på djur och organismer i sedimenten. Lågflödesmuddring är ännu inte en särskilt vanlig metod, därför kan lärdomar av detta projekt vara av stor nytta för att sprida kunskap.

När det näringsrika sedimentet sugits upp från sjöbotten kan det efter avvattning användas som gödsling av jordbruksmark eller skog. Att de näringsrika sedimenten används till gödsling är en bra resurshantering, då fosfor återförs till kretsloppet. Att använda sedimentslammet till gödsling innebär att den gödslade marken inte behöver alternativ gödsling, som exempelvis mineralgödsel. Att minska spridningen av mineralgödsel har många fördelar, varav en är att minska mängden kadmium i livsmedel. Kadmium har kända negativa hälsoeffekter för människor, bland annat orsakar det benskörhet och ökar risken för frakturer. Människor exponeras för kadmium bland annat via maten vi äter, där kadmium i mineralgödsel är en källa. I en analys gjord av Kemikalieinspektionen uppskattades frakturer orsakade av kadmium från maten vi äter kosta samhället cirka 4 miljarder kronor per år (i 2012 års prisnivå). I Öljaren har det uppmätts nickel i sedimentet, dock inte i så pass höga mängder att det har begränsat dess användning för spridning på åkermark (Svensson, 2021).

Den effekt som uppstår i vattnet är framförallt den förbättrade vattenkvalitén, vilket gynnar både det biologiska livet i sjön och människor och samhället runtomkring. Övergödning kan leda till syrebrist i bottenmiljön, vilket påverkar många djur och organismer. När det fosforrika sedimentet sugs upp från botten förväntas internbelastningen upphöra, och syresättningen i vattnet förbättras.

Tillgång till badvatten av god kvalitet värderas högt av människor, och kan göra en kommun mer attraktiv att leva och verka i. I avsnitt Nyttan av att minska övergödningen beskrivs utförligare vilka nyttor förbättrade tillgång till badvatten av god kvalitet ger upphov till.

3.1.4 Aluminiumfällning i Norrviken (C13)

Norrviken är likt Öljaren också en sjö med fosforrika sediment som leder till interbelastning och annan övergödningsproblematik. I vattenmyndigheternas senaste statusbedömning bedöms Norrvikens ekologiska status till otillfredsställande, där konsekvenstypen övergödning är utslagsgivande. Det är därför av stor vikt att åtgärder vidtas för att få bukt med övergödningsproblematiken. I Norrviken har man tillämpat åtgärden aluminiumfällning för att råda bot på detta. Åtgärden går ut på att sjöbotten behandlas med aluminium, vilket binder fosforen till sedimenten så att det inte kan frigöras och på så vis späda på övergödningen i sjön. Åtgärden har gett snabba resultat när det kommer till människors upplevelse av vattenkvalitén. I en enkät som besvarades av cirka 100 personer angav en majoritet att de ser en tydlig förbättring i vattnets klarhet och att siktdjupet förbättrats (Rich Waters, 2020).

De nyttor som är förknippade med åtgärden och dess effekter är framförallt relaterade till att minska övergödningen. För beskrivning av vilka dessa nyttor är, se avsnitt Nyttan av att minska övergödningen.

3.1.5 Musselodling i Stockholms skärgård

Syftet med musselodlingen är att fånga upp närsalter i Östersjön, och på så vis bidra till minskad övergödning. Musselodling är inte en vanlig metod i Östersjön, varför detta pilotprojekt tillför ny och viktig kunskap om möjligheterna till musselodling på östkusten. I projektet har halten av näringsämnena fosfor och kväve mätts i musslorna, och resultatet visar att musslorna band cirka 0,6-1 g fosfor och 6,4-11,4 g kväve per kilo mussla vid skörd. Den årliga skörden varierade mellan 1-2 kilo mussla per odlingsmeter. I tidigare studier har det beräknats att för att åtgärden ska vara kostnadseffektiv bör skörden vara minst 0,55-0,66 kilo mussla per meter och år. Skördarna i detta projekt har alltså visat sig än mer kostnadseffektiva. Halterna av ett flertal miljöföroreningar låg under gränsvärdena, vilket möjliggör för att musslorna ska kunna används som livsmedel, djurfoder eller tillföras åkermark som gödsling eller jordförbättring (Karlsson och Reutgard, 2019). Denna användning av musslorna kan generera intäkter till verksamheten, utöver de positiva miljöeffekterna som följer av att återföra näringsämnena till kretsloppet på land (minskat behov av mineralgödsel).

Utöver att binda näringsämnen och minska övergödningen så kan musselodlingar även binda koldioxid från luften, vilket är positivt ur klimatsynpunkt. Hypotetiskt skulle detta koldioxidupptag kunna användas i handeln med koldioxidcertifikat, där musselodlingar kan genom sin verksamhet sälja koldioxidcertifikat till andra verksamheter med utsläpp (Schernewski et. al., 2018). Denna effekt är dock omdiskuterad, varav ingen generell siffra för koldioxidupptag anges här.

3.1.6 Faunapassage i stadsmiljö Västerås (C16)

Primärt syfte med åtgärden är att öppna upp vandringsvägar i Svartån för fisk och andra djur, växter och organismer. Detta gynnar de arter som är beroende av att kunna röra sig fritt i vattendraget för att nå områden för födosök, fortplantning och uppväxtmiljöer för juveniler inom arten. Detta kan stärka populationerna och ekosystemen på sikt, vilket ger friskare och mer resilienta ekosystem och gynnar produktionen av ekosystemtjänster. Faunapassagen kan i sig vara uppseendeväckande och locka besök från allmänheten, skapa rum för lärdom och att sprida kunskap. Turbinhuset i centrala Västerås är det första vandringshindret i Svartån där en 180 meter lång faunapassage nu har anlagts. Nästa steg i projektet är att anlägga en passage vid den Falkenbergska kvarnen. Efter det är gjort har nio kilometer vandringsväg i ån öppnats upp, och gett tillgång till lekområden av god kvalitet. Arealen lekområden lämplig för bland annat asp som tillgängliggörs har uppskattats till 6 000 kvadratmeter. Många av arterna som gynnas är fiskar, exempelvis öring och asp som är populära bland fritidsfiskare. Ytterligare två arter med höga bevarandevärden som också förväntas utnyttja passagen och tillgången till lekområden är ål och flodnejonöga. Utöver dessa antas även andra djur såsom utter, strömstare sländor och bottenlevande djur gynnas av åtgärderna. Samt de fiskarter som redan finns i Svartån, varav flera är populära inom fritidsfisket såsom gädda och abborre. De förbättrade förhållandena för fisk som passagerna medför förväntas leda till ökade fiskpopulationer och att både fritids- och yrkesfiske gynnas.

Utöver dessa positiva effekter på naturmiljön och ekosystemen så bidrar åtgärden även till att förebygga risken för översvämningar som förväntas öka med ett förändrat klimat. Tidigare rann allt vatten i ån genom kraftverket och dess luckor, men nu tas en del av vattnet till faunapassagen vilket gör att det alltid finns ett naturligt flöde, och underlättar vid högflöden som skulle kunna riskera översvämning. Eftersom endast en del av vattnet tas till faunapassagen kan energiproduktionen fortsätta, om än i minskad omfattning. Galler har satts framför kraftverkets vattenintag för att förhindra att fisk hamnar i turbinerna och skadas.

3.1.7 Anpassning av vattenkraft för hotade arter (C17)

Rällsälv och Östtuna kraftverk har anlagts med faunapassager i syfte att skapa fria vandringsvägar för fisk och andra djur. I Rällsälven är det ett 350 meter långt omlöp som liknar en naturlig bäck som möjliggör för djuren att passera förbi kraftverket. Ett liknande omlöp har även anlagts vid Östtuna kraftverk, detta cirka 180 meter långt. Båda vattendragen är viktiga för många hotade och skyddsvärda arter såsom ål, asp, id, flodpärlmussla och öring. Åtgärderna vid Östtuna kraftverk leder till att den hotade aspen får tillgång till ytterligare 5 000 kvadratmeter lekområden, vilket antas ge positiva effekter på aspen i Mälaren eftersom det idag råder brist på lekområden för arten. I Rällsälven leder åtgärden till att fisken får tillgång till ytterligare 35 kilometer vattendrag, samt andra oreglerade vattendrag och biflöden. Åtgärdernas bidrag till att förbättra förhållanden för bestånden av dels dessa skyddsvärda arter samt bestånden av de lite vanligare arterna, förväntas ge ökad tillgång till fisk för yrkes- och fritidsfisket. Fritidsfisket bidrar till många positiva samhällsnyttor, exempelvis kan det gynna den lokala besöksnäringen och lokalt öka omsättningen i branschen och förbättrad hälsa och välmående hos utövarna.

Generellt har slingrande, mer naturlika vatten en större förmåga att dämpa högflöden och förhindra översvämningar än rätade vattendrag har. Dock är dessa omlöp relativt begränsade i storlek, och eftersom de är anlagda vid kraftverk som har en inbyggd förmåga att dämma och släppa förbi vatten vid bestämda tidpunkter kan denna förmåga vara begränsad. Däremot kan deras förmåga att sedimentera och rena närsalter vara desto högre (Länsstyrelsen Västra Götaland, 2018).

Ekosystemen och de ekosystemtjänster som de producerar påverkas inte bara av det fysiska vandringshinder som kraftverket utgör, utan också av den reglering av vattenflödet som kraftproduktionen ger upphov till. Generellt sett gäller att ju hårdare reglerat vattendraget är, desto större negativ påverkan på ekosystemen. Omvänt innebär det också att ju mer regleringen anpassas att efterlikna naturliga förhållanden, så minskar denna negativa påverkan (Persson, Jones, & Sandin, 2019). I en rapport från 2019 har författarna gjort en bedömning av vilka ekosystemtjänster som gynnas av naturligare flöden i reglerade vattendrag, och gjort en värdering av de nyttor som ekosystemtjänsterna tillhandahåller samhället. Många av de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna bidrar i sin tur till produktionen av kulturella och försörjande ekosystemtjänster. Ofta (men inte alltid) är det de försörjande och kulturella ekosystemtjänsterna som direkt bidrar till samhällsnytta. De ekosystemtjänster som identifierats för ekosystembaserad reglering av vattendrag är utöver tillhandahållande av habitat för djur, växter och organismer bland annat ett flertal reglerande ekosystemtjänster såsom erosionskontroll, sedimentsstabilisering, vattenreglering samt sådana som kopplar till rekreationsvärden. Dessa kan vara tillhandahållanden av estetiska miljöer och organismer/ekologiska funktioner som upprätthåller kulturlandskap (Nordzell et. al., 2019).

4. Grön infrastruktur

I detta avsnitt studeras begreppet grön infrastruktur närmre, och vilka åtgärder som kan ingå i begreppet. Dessa åtgärder studeras därefter närmre för att utvärdera deras potential för att minska närsaltsbelastningen och bidra till klimatanpassning, samt vilka övriga nyttor de kan bidra med.

4.1 Förväntade effekter på vatten till följd av ett förändrat klimat i Norra Östersjöns distrikt

Det förändrade nederbörds- och temperaturmönstret innebär att det periodvis kommer att tillkomma mycket vatten i form av kraftig nederbörd och vinterflöden, men även brist på vatten under andra tidpunkter. Den ökade temperaturen medför därtill en förlängd växtsäsong. Tillsammans medför detta minskad grundvattenbildning i grundvattenmagasinen, och i Norra Östersjöns vattendistrikt har det enligt en rapport från SMHI från 2020, medfört torka och brist på vatten i både yt- och grundvattenförekomster för åren 2016-2018 (Vattenmyndigheten Norra Östersjön, 2020).

Häftig tillkomst av vatten kan leda till översvämningar, särskilt i bebyggda områden som inte har lika god förmåga att ta upp vatten som naturmiljöer. De hårdgjorda ytorna i bebyggda miljöer har sämre infiltrationsförmåga än naturliga områden där vatten oftast kan tas upp av marken och/eller vegetationen. Men det är inte bara mängden vatten som påverkas med mer extremnivåer, utan även kvalitén på sötvatten i hela landet. Klimatförändringar innebär att samhället behöver förbereda sig på hur dessa effekter ska hanteras för att undvika negativa effekter.

Både torka och ökad nederbörd under vinterhalvåret sätter behovet av att kunna ta upp och fördröja vattenhållningen i landskapet i fokus. De sektorer som har störst påverkan och därmed störst behov av åtgärder i Norra Östersjöns distrikt är jordbruk, avlopp och samhällsbyggnad. Åtgärdernas främsta syfte i sektorerna jordbruk och avlopp är att minska närsaltsbelastningen, men flera åtgärder utpekade i jordbruket som exempelvis anläggande av våtmark och skyddszon kan även ge synergieffekter i form av fördröjning av vatten vid intensiv nederbörd vilket kan minska risken för översvämningar samt gynna vattentillgången.

Det förändrade klimatet i Norra Östersjöns vattendistrikt påverkar både miljön och samhället. Vid vattenbrist (som kan uppstå både vid naturligt orsakad torka eller för högt vattenuttag av människan) påverkas inte bara sjön eller vattendragets sänkta vattennivåer, utan det kan också påverka vattnets kemiska status. Klimatförändringarna kan leda till påverkan på de inflöden av söt- och saltvatten till Östersjön vilket kan ge negativa konsekvenser för ekosystemen i Östersjön. Mälaren utgör dricksvattentäkt för två miljoner människor i 30 kommuner. Klimatförändringarna och andra miljöproblem kring Mälaren kan medföra stora utmaningar för dricksvattenproduktionen, då både kvalitén och kvantiteten kan komma att påverkas negativt. Men även den ökande befolkningen i området och inte minst i storstadsområdena med fortsatt exploatering av mark och vatten kan också medföra negativ påverkan på Mälarens vatten. Översvämningar i stadsnära miljöer kan leda till översvämningar i ledningsnät för avlopps- och dagvatten, vilket kan sprida föroreningar och försämra dricksvattnet.

Klimatförändringarna som förväntas antas leda till periodvis mycket höga vattenflöden med risk för översvämningar som följd, brist på vatten under varmare perioder vilket kan leda till minskad grundvattenmagasinering, torka och vattenbrist, samt förhöjd medeltemperatur vilket kan leda till en längre växtsäsong. Andra risker som följer av ett förändrat klimat i Norra Östersjön är följande:

Ökad risk för skred,
Bräddning av förorenat dag- och avloppsvatten,
Ökad påfrestning på markavvattningssystem i skogs- och jordbruksmark,
Ökad risk för spridning av invasiva arter,
Ökad risk för skogsbränder,
Ökad risk för skadedjur i skogsbruket,
Minskade eller förstörda skördar i jordbruket, samt
Brist på vatten till bevattning i jordbruket.

För att minska översvämningsrisken är det viktigt att ha ett avrinningsområdesperspektiv, och tänka på att hålla kvar vatten högt upp i avrinningsområdet. Att hålla kvar vatten högt upp i avrinningsområdet minskar även risken för vattenbrist (Vattenmyndigheten Norra Östersjön, 2020).

I följande avsnitt kommer olika åtgärder för att minska negativ påverkan i form av övergödning och översvämningar analyseras. Syftet är att visa på vikten av god planering för grön infrastruktur, och vilka övriga positiva effekter de medför utöver minskad belastning av näringsämnen och översvämningsrisk.

4.2 Beskrivning av grön infrastruktur

Grön infrastruktur är ett begrepp som har uppkommit genom Konventionen för biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD). Grön infrastruktur kan beskrivas som de naturliga nätverk som skapar och knyter ihop livsmiljöer för djur, växter och andra organismer. Grön infrastruktur bidrar till att ekosystemtjänster främjas, vilket ger stor nytta både för naturen och samhället. I utvecklingen av det moderna samhället har mycket av gröna naturområden minskat eller helt byggts bort, vilket skapat mer fragmenterade naturmiljöer utan kontakt med varandra. Detta begränsar både djur och naturs möjlighet till spridning genom bland annat försämrad tillgång till livsmiljöer och födosök.

Det moderna samhället har visserligen en hel del naturmiljöer kvar, men ett betydande problem är att dessa miljöer ofta är avskilda från varandra. Genom att tänka grön infrastruktur och skapa korridorer mellan naturmiljöer såsom skog, odlingslandskap, gröna stadsparker, stränder, sjöar och våtmarker med varandra återskapas möjligheter för växter och djur att sprida sig i landskapet vilket ger starkare ekosystem, gynnar den biologiska mångfalden och produktionen av ekosystemtjänster. Förenklat handlar det om att skapa mer gröna ytor för att binda ihop naturområden med varandra. Dessa gröna ytor kan utformas på många olika sätt, se exempel i listan med åtgärder lite längre ner i detta avsnitt.

Länsstyrelserna har tagit fram kartskikt med värdetrakter för åtgärdsgenomförare att beakta vid planering av plats för grön infrastruktur. Värdetrakter är ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. En värdetrakt har en särskilt hög koncentration av värdekärnor som är betydelsefulla för djur- och växtliv, inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i omkringliggande miljöer. En värdekärna är ett område med särskilt höga naturvärden i jämförelse omgivande mark, vilket gör dem ganska ovanliga och särskilt betydelsefulla i arbetet med grön infrastruktur (Länsstyrelsen, u.å.).

Grön infrastruktur kan skapas eller förbättras genom många olika åtgärder. I grova drag handlar det om att skapa mer gröna områden som binder ihop naturområden i ett större perspektiv. Många av åtgärder relevanta för att förbättra den gröna infrastrukturen har god potential för att även skapa andra nyttor för miljön. I avsnittet Åtgärder för att återskapa eller främja grön infrastruktur beskrivs vilka ytterligare nyttor som kan uppstå för ett antal utvalda åtgärder. Dessa nyttor delas upp i termer av minskad näringsbelastning, minskad översvämning samt övriga nyttor. I följande avsnitt beskrivs i mer generella drag vilka nyttor som kan uppstå vid minskad övergödning, minskad risk för översvämning samt av utökad grön infrastruktur.

Nyttan av att minska övergödningen

Att minska övergödningen ger många nyttor för miljö, människa och samhälle. Övergödningen kan medföra svåra negativa konsekvenser för miljön, och helt slå ut ekosystem. Påverkade och försvagade ekosystem kan inte producera ekosystemtjänster i samma utsträckning som friska ekosystem, vilket kan innebära förlust av många nyttor för människan och samhället. Till exempel kan yrke- och sportfisket försämras eller helt slås ut där ekosystemen är påverkade. Detta försämrar för turism- och besöksnäringen, som kan ha stor betydelse lokalt. Även rekreationsmöjligheter såsom bad, paddling och båtliv kan försämras i vatten som är påverkade, vilket också påverkar besöksnäringen och människors välmående generellt. Övergödningen kan orsaka algblomningar som helt stoppar möjligheten till bad och annan aktivitet i vatten, men det finns också vissa typer av alger som är direkt skadliga för människors hälsa. Cyanobakterier är skadliga för både människor och djur vid förtäring, vilket kan ske vid bad men även vid intag av fisk och skaldjur från påverkade vatten. Det kan också påverka dricksvattenkvalitén och ge ökade kostnader för ökad rening och andra försiktighetsåtgärder vid dricksvattenframställning (Livsmedelsverket, 2020). Vid nedbrytningen av alger kan dålig lukt uppstå vilket gör området i sig oattraktivt att vistas i, vilket även det försämrar möjligheterna till rekreation i och intill vatten.

Det finns många studier som undersökt vilka samhällsekonomiska värden som minskad övergödning är förknippad med. Här följer ett urval av resultaten från dessa, för att illustrera vilka ekonomiska värden som en minskad övergödning är betingad med. Syftet med denna summering är att ge en indikation över nyttornas storlek, och resultaten ska inte summeras med varandra då det skulle innebära viss dubbelräkning.

Betalningsvilja för att uppnå målen om en god havsmiljö i Östersjön. Den svenska befolkningens totala betalningsvilja uppskattas till cirka 5,8 miljarder kronor, och den totala betalningsviljan för alla nio länder kring Östersjön till cirka 37 miljarder kronor (Ericsdotter et. al., 2013).
Naturvårdsverkets har sammanställt en prisdatabas med schablonvärden för miljöförbättringar. Med dessa värden uppskattas svenska folkets totala betalningsvilja för att minska övergödningen och uppnå god status med avseende på fosforbelastningen till mellan 1,8 och 2 miljarder kronor (Anthesis Enveco, 2017a).
Öka antalet badtjänliga sjöar och vattendrag. I en studie av Naturvårdsverket (2008) har den svenska befolkningen angett en betalningsvilja om 235 kr per hushåll och år, i fem år för att öka antalet sjöar och vattendrag som lämpar sig för bad. För hela Norra Östersjöns vattendistrikt skulle det vara cirka 390 miljoner kronor per år.
Stockholmares betalningsvilja för att nå god status i stadens alla vattenförekomster (gäller alltså inte bara övergödning utan även andra miljöproblem som fysisk påverkan och förorening av miljögifter) uppskattas till mellan 2,6 och 2,9 miljarder kronor (Anthesis Enveco, 2017b).

Nyttan av att minska översvämningsrisken

Översvämningar och höga vattenflöden kan göra skada på samhällets infrastruktur. Översvämningar kan skapa stora störningar i städer och på vägar, orsaka skred och ras, eller leda till att vägar spolas bort. Nyttan kan uppskattas som den minskade risken för de negativa konsekvenser som följer av översvämningar. Till exempel genom att undvika kostnader för pumpning och bortledning, minskat stopp och förseningar i väg- och järnvägstrafik eller kostnader för temporär omläggning av trafik vid översvämning. I SOU Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter (2007) uppskattas merkostnaderna för att genomföra reparationer efter sådana skador i Sverige till mellan 80-200 miljoner kronor per år. År 2006 skedde ett skred i Munkedal, Västra Götaland där kostnaderna för reparationer uppgick i 120 miljoner kronor. De mest skredbenägna områdena kännetecknas som havsavsatta leror, vilket förekommer i Stockholmstrakten (SOU 2007:60). De ekonomiska konsekvenserna av skredet beskrivs närmre i en analys gjord av MSB (2009). För mer läsning om vilka konsekvenser som översvämningar och skyfall kan ge upphov till finns även rapporten Ekonomiska konsekvenser av kraftiga skyfall (MSB, 2010).

När det kommer till åtgärder för att minska risken för översvämningar finns det även indirekta nyttor i form av att skador och de kostnader som de medför undviks. Översvämningar kan ge stora negativa effekter på infrastruktur, till exempel kan det leda till skred och att delar av vägar förstörs. Förutom den direkta skadekostnaden i form av att restaurera och bygga upp vägen igen uppstår det kostnader för skada på byggnader och annan egendom, trafikstörningar och de kostnader för samhället det innebär (försenade transporter av viktiga varor, förseningar och avbrott i kollektivtrafiken etc.) och för akuta insatser för pumpning/bortledning av vatten. Ökad regnintensitet och översvämningar påverkar sedimentationen i mark, men det kan även leda till överbelastning av ledningsnät för avlopps- och dagvatten, vilket leder till minskat omhändertagande av föroreningar. Spridningen av föroreningar till sjöar och vattendrag kan orsaka stora skador på ekosystemen och de ekosystemtjänster de producerar. Om ämnena hamnar i vatten som utgör badsjöar eller dricksvattentäkter så kan de ge skada på människors hälsa, vilket kan medföra stora kostnader för samhället. År 2010 drabbades Östersunds kommun av ett utbrott av parasiten Cryptosporidium, som spreds i dricksvattnet. Det har inte gått att helt utröna vad som orsakade föroreningen av dricksvattnet, men en potentiell källa kan vara att orenat avloppsvattnet felaktigt letts med dagvattenledningar och ut i två vattendrag (Johanson et. al., 2012). Parasitutbrottet ledde till att 27 000 människor insjuknade, och medförde stora kostnader för samhället för bland annat vård, produktionsbortfall och tekniska åtgärder kopplat till VA. Totalt beräknades samhällets kostnader för utbrottet till 140-220 miljoner kronor.

Nyttan av grön infrastruktur

Grön infrastruktur gynnar den biologiska mångfalden och ekosystemen i stort, vilket även gynnar produktionen av ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster är exempel på de nyttor som miljön skapar för människan och samhället, och som bidrar människors välmående och samhällets välfärd. Grön infrastruktur skapar möjligheter till rekreation och friluftsliv, som är särskilt viktiga i urbana områden där tillgången till gröna områden är mindre än utanför staden. Närheten till gröna områden gynnar människors hälsa och det finns många studier som visar på direkta positiva hälsoeffekter i form av minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes, mindre stress och förlängd livslängd bland annat (Zinko et. al., 2018).

Oavsett om det huvudsakliga problemet som åtgärden eller projektet syftar till att minska är minskad näringsbelastning eller minskad översvämningsrisk finns det många nyttor att vinna av att försöka skapa multifunktionella lösningar. Att anlägga åtgärder i anknytning till befintliga grönområden eller vatten skapar möjligheter för växter och djur att sprida sig, vilket ökar den biologiska mångfalden och produktionen av ekosystemtjänster. Om träd ska planteras så kan insektshotell, fågel- eller fladdermusholkar sättas upp för att locka till mer djur. Inplantering av (inhemska) växter lockar till sig insekter och andra pollinatörer gynnar fortsatt växtlighet, och eventuella trädgårdar, planteringar eller kolonilotter i närområdet. Många insekter lockar också till sig fåglar och fladdermöss, och hjälper till att hålla mygg i schack. Buskage och hög vegetation ger fåglar och andra små djur platser att söka skydd på, och möjliggör för dem att röra sig över större områden. Träd, buskar och annan vegetation kan hjälpa till att dämpa kraftiga regn och minska översvämningar, både som ett mekaniskt hinder ”i vägen” men också via sina rötter. De binder utöver näringsämnen som kan spridas med vattnet även kol i atmosfären (Zinko et. al., 2018). Grönområden i urbana områden kan även ge viss lokal reglering av temperaturer under varma dagar. Vegetationen absorberar värme och kyler luften när de avsöndrar fukt via sin transpiration (Venter et. al., 2020).

4.3 Åtgärder för att återskapa eller främja grön infrastruktur

Nedan listas exempel på vanliga åtgärder inom grön infrastruktur, som även kan ha en positiv påverkan på att minska närsaltsbelastningen och översvämningsrisken. Åtgärderna kan också ge upphov till fler nyttor, såväl miljömässiga, sociala som ekonomiska.

Våtmarker
Parker i stadsmiljö
Gröna tak
Blommande vägkanter
Eko-/sociodukt, gröna passager
Viltpassager
Vägtrummor
Åtgärder i skogen
- Frivilliga avsättningar av skog inom skogsbruket
- Bevara lövskog och buskar längs skogsbryn, vattendrag och sjöar
Kantzoner i jordbruket
Öka buskar och träd i ”brynmiljöer” i jordbruket
Restaurera grunda havsvikar
Svämplan
Restaurera dikade myrar

Av dessa är det ett par stycken som har pekats ut som effektiva när det kommer till att både minska närsaltsbelastningen och den fysiska påverkan i vattenförvaltningen. Dessa åtgärder ingår i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram, och sammanställs i åtgärdsbiblioteket i VISS där deras potential för att minska näringsämnen har uppskattats. Dessa åtgärder är:

Våtmarker
Skyddszoner i jordbruket

Det finns ytterligare några åtgärder i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram som syftar till att minska risken för både övergödning och översvämning, men som också kan ses som grön infrastruktur. Dessa är:

Kantzoner i skogsbruket
Dagvattenåtgärder, bland annat
- Våtdamm
- Gräsdiken
- Svackdiken
Öppnande av vägbank

Dessa fem huvudsakliga åtgärder (våtmarker, skyddszoner i jordbruket, kantzoner skogsbruket, dagvattenåtgärder och öppnande av vägbank) kommer studeras närmre i hur stor potential de har för att minska näringsbelastningen och risken för översvämning. Utöver deras huvudsakliga funktioner kopplat till övergödning, klimatanpassning och grön infrastruktur kommer även de ytterligare miljömässiga, sociala och ekonomiska nyttor som de ger upphov till att beskrivas. I tabell 2 nedan så ges en sammanställning av dessa åtgärder och deras potential för att minska närsaltsbelastningen när den har kunnat uppskattas med ett generellt värde. Effekterna är beskrivna i generella termer, och sammanställning syftar till att ge en övergripande bild över åtgärdernas potentiella effekt på närsaltsbelastningen. Det innebär att effekterna inte ska ses som en definitiv självklarhet när en åtgärd vidtas, utan för varje specifikt fall kan förväntade effekter studeras närmre utifrån de specifika förutsättningar som råder i varje fall som åtgärden vidtas. I följande text under tabellen ges en mer ingående, kvalitativ beskrivning av åtgärdernas förväntade effekter.

Tabell 2: Åtgärder mot övergödning med koppling till grön infrastruktur

Åtgärd	Potential näringsbelastning
Våtmark	Jordbruksområde: Kväve: 256-675 kg/hektar/år Fosfor: 21-68 kg/hektar/år Urbana områden: Kväve: 230–250 kg/hektar/år Fosfor: 20–50 kg/hektar/år
Anpassad skyddszon i jordbruket	Fosfor: 18 (5-38) kg/hektar/år
Konventionell skyddszon i jordbruket	Fosfor: 2 (1,5-4) kg/hektar/år
Kantzon i skogsbruket	Ej uppskattat
Dagvattenåtgärd: Våt damm (dagvattendamm)	Kväve: 230–250 kg/hektar/år Fosfor: 20–50 kg/hektar/år
Dagvattenåtgärd: gräsdiken	Kväve: 0,0053 kg/m/år Fosfor: 0,0007 kg/m/år
Dagvattenåtgärd: svackdiken	Kväve: 0,031 kg/m/år Fosfor: 0,0029 kg/m/år

Tabellen beskriver de fysiska åtgärder som ingår i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 2021-2027. Åtgärderna riktar sig huvudsakligen mot att minska närsaltsbelastningen, men har också god potential för att minska översvämningsrisken och bidra till den gröna infrastrukturen.

4.3.1 Våtmark

Våtmark kan beskrivas som ett område i landskapet där vatten antingen finns nära under markytan, eller strax över den under en stor del av året. Våtmarker består av växter som trivs i vattenrika miljöer.

Näringsbelastning

I vattenmyndigheternas åtgärdsprogram tillämpas åtgärden våtmark för två olika påverkanstyper med liknande miljöproblematik. Den ena är våtmarker som anläggs i urbana miljöer för att huvudsakligen hantera dagvatten från framförallt hårdgjorda ytor, vägar, järnvägar etc. Den andra är våtmarker som anläggs i jordbruket för att minska läckage av näringsämnen till intilliggande vatten. Vilka ytterligare effekter utöver effekter på spridning av näringsämnen och miljöskadliga ämnen samt förmåga att fördröja vattenavrinningen som åtgärden kan ge upphov till, beror på i vilken miljö som våtmarken anläggs. Våtmarker anlagda i jordbruksmiljö kommer överlag ha större effekt för att minska spridningen av näringsämnen eftersom de anläggs en miljö där det finns en stor belastning i utgångsläget. Även våtmarkens utformning och vart i landskapet den läggs (t.ex. på mark med högre erosionsbenägenhet, mark med högre belastning av näringsämnen) spelar roll i vilka effekter som uppstår (Jordbruksverket, 2015; Aronsson et. al., 2019). Detta tydliggörs även i den litteratur där olika våtmarkers effekt på näringsbelastningen har studerats. Våtmark som huvudsakligen anläggs för att minska näringsbelastningen i jordbruket har angetts ett genomsnittligt värde, där minskningen av kväve uppskattas till cirka 250 kg/hektar/år och för fosfor 21 kg/hektar/år. En fosfordamm som till stort liknar en våtmark, men är mindre i storlek och anläggs högt upp i avrinningsområdet intill jordbruksmark som läcker mycket fosfor, ger en mycket större effekt i minskning av näringsämnen. En fosfordamm uppskattas kunna fånga upp 675 kg kväve per hektar och år, samt 68 kg fosfor per hektar och år (Jordbruksverket, 2010a). En vanlig våtmark i jordbruket uppskattas i en utvärdering gjord av Jordbruksverket fånga upp 320 kg kväve per hektar och år, och 38 kg fosfor per hektar och år (Jordbruksverket, 2010b). Vattenmyndigheten har under arbetet med åtgärdsprogrammet och åtgärdsanalysen justerat potentialen för näringsretention för våtmarker inom jordbruket till 256 kg kväve per hektar och år samt 21 kg fosfor per hektar och år, se referens för beskrivning (Vattenmyndigheterna, 2020). För våtmarker anlagda i urbana områden uppskattas effekten på näringsbelastning till en minskning av 230 kg kväve per hektar och år samt 53 kg fosfor per hektar och år (VISS, 2020). En svårighet med att anlägga våtmarker i urbana områden är att det kräver relativt stora ytor, vilket kan vara en bristvara i tätbebyggelse.

Översvämning

Våtmarkens förmåga att dämpa högflöden beror på två faktorer. Den ena är våtmarkens fyllnadsgrad vid högflöden, och den andra är hur våtmarkens yta samt omkringliggande mark ser ut. Våtmarkens yta expanderar vid högflöden när den tar upp vatten, och om omkringliggande mark är flack så kan våtmarken expandera mer och ta upp mer vatten. Är området istället med stora nivåskillnader (exempelvis i en dalgång) så begränsas våtmarkens upptagningsförmåga mer (Länsstyrelsen, 2018). I anslutning till mark med låg infiltrationsförmåga (t.ex. asfalterade vägar och ytor) så blir våtmarken än mer betydelsefull i syfte att dämpa höga vattenflöden. Anläggande av våtmarker innebär att markens vattenhållande förmåga förstärks, vilket motverkar negativa effekter från markavvattning och ökar samhällets motståndskraft mot kraftiga skyfall och förändrade nederbördsmönster som klimatförändringarna förväntas leda till. Detta gynnar även jordbruket, då den förbättrade vattenhushållningen i landskapet gör att det blir mindre känsligt för både torka och högflöden (Jordbruksverket, 2019; Jordbruksverket, 2020; Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2018).

Övriga nyttor

Våtmarker ger upphov till produktion av många olika ekosystemtjänster som gynnar både människor och miljö. Ekosystemtjänster som gynnas är bland annat vattenrening, naturlig vattenreglering, klimatreglering, habitat för biologisk mångfald, pollinering, friluftsliv och rekreation (Skogsstyrelsen, 2019). Ekosystemtjänsterna ger upphov till fler nyttor för människor och samhället. Vattenrening kan leda till att råvatten som tas till dricksvattenproduktion inte kräver lika mycket rening i reningsverket, vilket sparar in på produktionskostnader. Klimatreglering av våtmarker kan minska risken för översvämning och de skador på infrastruktur bland annat som följer. Detta beskrivs mer nedan. Friluftsliv och rekreation har positiva effekter på människors hälsa och välmående, vilket skulle kunna leda till friskare befolkning, lägre sjukdomstal och lägre hälsorelaterade kostnader generellt. Att våtmarker gynnar biologisk mångfald och lockar till sig fler arter, vilket i sin tur lockar till sig fler besökare, kan ge positiva effekter för det lokala samhället. Ökat besöksantal och turism kan leda till lokalt ökad omsättning för verksamheter inom bland annat hotell, restaurang och annan service.

Våtmarker i urbana miljöer som syftar till att fånga upp dagvatten från vägar och andra hårdgjorda ytor ger fler nyttor än enbart minskning av näringsbelastningen och att dämpa höga vattenflöden. De fångar också upp mycket av de miljöförorenande ämnena som uppstår i dessa miljöer. De vanligaste föroreningarna är olika typer av metaller, partiklar, sand och salt från halkbekämpning, ftalater, flourerande ämnen och annat (Vattenmyndigheterna, 2021). Den främsta nyttan av att minska spridningen av miljögifter är att miljön och människors exponering för ämnena minskar. Exponering av miljögifter kan göra skada på människors hälsa och miljön. Flera av ämnena är cancerogena, mutagena och hormonstörande och kan därmed ge allvarliga negativa konsekvenser. De flesta är dessutom långlivade och svårnedbrytbara, vilket innebär att de finns kvar länge i miljön och tas upp av organismer, och sedan ackumuleras upp i näringskedjan. Nyttan kan därmed uppskattas som undvikande av skada och de kostnader som skadan medför, som ämnena annars kunnat åsamka. Denna nytta kan uppskattas i ekonomiska termer, och det finns många undersökningar gjorda på vilka skadekostnader som miljöfarliga ämnen kan orsaka. Resultatet från en studie initierad av det Nordiska ministerrådet kan utgöra ett exempel på hur stora dessa kostnader faktiskt kan vara, och som kanske sällan synliggörs. I studien har kostnaderna för skada på människors hälsa till följd av exponering till PFAS-ämnen uppskattats. Skadorna som ingått är bland annat njurcancer, låg födelsevikt, högt blodtryck och ökad dödlighet. Kostnaderna för samtliga nordiska länder uppskattats till mellan 2 800 och 4 600 miljoner euro per år.

Samma positiva effekter som den förbättrade vattenhushållningen i landskapet uppstår vid anläggande av våtmarker, gäller även för kant-/skyddszoner.

4.3.2 Skyddszon i jordbruket

En skyddszon är en bit av åkermarken som lämnas obrukad, ofta beväxt av gräs med eller utan insådd av blommor och andra växter. I det här avseendet är skyddszonen anlagd intill vattendrag i jordbruksområdet, och fungerar som en buffert som skyddar mot läckage av näringsämnen från den odlade marken.

Näringsbelastning

Åtgärden ingår i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för 2021-2027. Åtgärdens effekt på minskning av näringsläckage är uppdelat på två olika typer av skyddszoner (konventionell och anpassad skyddszon) och för mark med olika nivåer av erosionsbenägenheter. Konventionella skyddszoner avser skyddszoner främst placerade längs med vattendrag och diken, och anpassade skyddszoner sådana som anläggs på de mer erosionsbenägna delarna på fälten, till exempel kring dräneringsbrunnar (Vattenmyndigheterna, 2020).

Översvämning

Skyddszoner har en viss potential att minska översvämning vid högflöden i exempelvis vattendrag där skyddszonen anlagts längs med. Eftersom skyddszonen i sig utgör en barriär mellan åkermarken och vattnet innebär det att vattnet vid högflöden i första hand når skyddszonen och att det tar längre tid/ännu högre vattenflöden för att nå åkermarken. Beroende på vilka växter som inplanterats kan dessa också utgöra ett mekaniskt skydd mot höga flöden (Elmquist, 2021). Slutligen så innebär skyddszonen i sig att risken för ökat läckage av fosfor som översvämningar på jordbruksmark kan orsaka, minskar eftersom skyddszonen fångar upp fosforpartiklarna innan de når vattnet (Aronson et.al., 2019).

Övriga nyttor

Skyddszonen fungerar som en barriär mellan vatten och jordbruksmarken, och stoppar inte bara förlust av fosfor från jordbruksmarken till vattnet men även miljöskadliga ämnen som finns i växtskyddsmedel. Många av växtskyddsmedlen som används är skadliga för djur och insekter. Att minska spridningen av växtskyddsmedel och att anlägga skyddszoner i jordbruket (med insådd av växter och blommar som lockar insekter) gynnar pollinerande insekter. Dessa är särskilt viktiga i jordbruket eftersom de kan bidra till bättre skördar. Skyddszonerna i sig kan också utgöra livsmiljöer för naturliga fiender till skadeinsekter som växtskyddsmedlen används mot, vilket också skulle kunna minska behovet av användningen av sådana (Säkert växtskydd, u.å.).

I projektet Samzon har multifunktionaliteten hos skyddszoner undersökts, och flera funktioner utöver de primära funktionerna att minska spridning av fosfor och växtskyddsmedel har identifierats. Dessa ytterligare funktioner är:

Skapar körväg för jordbrukaren vilket minskar körning på det odlade fältet
Skyddsbarriär för oönskade ämnen från trafik
Skyddsbarriär för angrepp från sniglar från fältkanten
Lockar vilt till skyddszonen och bort från det odlade fältet (minskar viltskador, gynnar biologisk mångfald)
Skydd mot ogräs (vid val av växtsort i skyddszonen)
Gynnar arter som utgör naturliga fiender till skadeinsekter (t.ex. fåglar eller andra insekter)
Gynnar pollinatörer och mångfalden av dessa

Att anpassade skyddszoner anläggs runt dräneringsbrunnar till exempel, gör att dessa områden synliggörs mer och minskar därmed risken för påkörning vid maskinarbete ute i fältet och undvikande av dyra reparationskostnader. Att brunnarna synliggörs mer minskar också risken för att området kring brunnen besprutas med växtskyddsmedel av misstag (Elmquist, 2021).

4.3.3 Kantzon i skogsbruket

Kantzoner i skogsbruket är likt kantzoner i jordbruket ett område intill vattendraget som lämnas orört från det aktiva skogsbruket. För att göra kantzonen så bra som möjligt behöver den anpassas efter lokala förutsättningar, det kan vara alltifrån att lämna den helt orörd till att plockhugga eller till och med helt avverka de träd intill vattnet, för att skapa möjligheter för andra, lämpligare växter och trädarter att etablera sig.

Näringsbelastning

Svämplan och strandzonen kring vattendrag fungerar som ett naturligt reningsverk, där bland annat näringsämnen filtreras från vattnet och tas upp av marken och/eller den vegetation och annan biomassa som finns där. När svämplanet översvämmas leder detta också till att material sedimenteras. Dock sker det även en naturlig erosion då de höga vattenflödena för bort delar av svämplanet. Detta brukar vara ett plus- och minusförhållande, det blir alltså ingen större förändring totalt sett (Ramböll, 2019).

Översvämning

Kantzonen och svämplanet, där ett sådant finns, fungerar som en buffert vid högflöden genom att vegetationen och svämplanets struktur bromsar vattenflödet. Den ökade vattenmängden svämmar över svämplanet och magasinerar vattnet där, vilket ger ett jämnare vattenflöde nedströms. Att bibehålla träd är väldigt viktigt för vattenavrinningen i skogen. Träd suger upp mycket vatten via rötterna, men även mycket regnvatten fastnar i trädkronorna i en tät skog och avdunstar tillbaka upp i atmosfären (Skogsstyrelsen, 2018).

Den vattenhållande funktionen bidrar till ett naturligt skydd mot översvämning och torka, och även ökad grundvattenbildning. Negativa effekter som uttorkning av livsmiljöer undviks när en jämnare vattennivå hålls i landskapet (Ramböll, 2019).

Övriga nyttor

I vattenmyndigheternas åtgärdsprogram har åtgärden ’ekologiskt funktionella kantzoner’ tillämpats för att minska de diffusa utsläppen i skogsvatten från skogsbruksverksamhet av näringsämnen och andra miljöskadliga ämnen (kvicksilver), samt den fysiska påverkan som det moderna skogsbruket ger upphov till. Hur kantzonen ska utformas behöver anpassas efter de lokala förutsättningarna och känsligheten hos de arter som finns i området. Det innebär att det kan vara alltifrån en helt orörd kantzon, till att träd plockhuggs eller till och med en helt avverkad zon hela vägen fram till vattendraget. Vilka miljömässiga effekter som kan förväntas kommer därför variera beroende på utformningen. För att markens filtrationsförmåga ska fungera är det viktigt att kantzonen är täckt av vegetation. Bäst effekt för att fördröja vatten och minska översvämningsrisken uppstår när kantzonen även är beväxt av buskar och träd. Träden ger också skugga, som är viktigt för att minska igenväxning i de mindre skogsvattendragen, och kan även dämpa de temperaturväxlingar som sker särskilt i mindre vattendrag under sommaren (Skogsstyrelsen, 2014). Detta skapar goda livsmiljöer för bland annat insekter och groddjur (Ramböll, 2019).

Syftet med kantzonen är att dess naturliga funktion upprätthålls, vilket skapar förutsättningar för ett väl fungerande ekosystem. En ekologiskt funktionell kantzon ger goda förutsättningar för svämplanens naturliga funktion. Svämplanen är otroligt viktiga för många arter, och ger upphov till en uppsjö av ekosystemtjänster. I en rapport skriven av Ramböll inom Grip on Life vilket är ett annat Life IP-projekt, har en sammanställning gjorts över de ekosystemtjänster som svämplanen producerar, och vilka samhällsnyttor de bidrar till. De viktigaste ekosystemtjänsterna har identifierats som dessa:

vattenrening,
naturlig vattenreglering,
klimatreglering,
habitat för biologisk mångfald,
pollinering,
friluftsliv och rekreation och
kulturarv.

De ytterligare effekter som dessa ekosystemtjänster bidrar till är: översvämningsskydd, flödesutjämning, skydd mot torka, livsmiljöer för särskilt viktiga eller känsliga arter , näringsämnescirkulation, rening av näringsämnen och föroreningar, minskad övergödning, säkrad vattenförsörjning, säkrad skogsproduktion, lokal temperaturreglering, minskad skogsbrandsrisk, bevarande av kulturmiljöer, gynnar friluftsliv och rekreation, fiskemöjligheter samt miljöer för forskning och lärande (Ramböll, 2019). Dessa effekter i miljön ger även upphov till nyttor för människa och samhälle. Nyttor som följer av minskad närsaltsbelastning och översvämningsrisk har beskrivits tidigare i detta avsnitt. Fler av nyttorna av dessa effekter kan uppskattas som undvikande av skadekostnader, för exempelvis bristande vattenrening och/eller vattenförsörjning kopplat till dricksvatten. Om råvattnet som tas till dricksvattenproduktion kräver en högre grad av rening på grund av höga föroreningshalter kan detta innebära ökade reningssteg, ökad användning av kemikalier och andra produktionskostnader. Om det istället är vattenkvantiteten som är bristande på grund av exempelvis torka kan det bli kostsamt om VA-huvudmannen behöver anordna alternativa lösningar för att kunna leverera dricksvatten av god kvalitet, på både kort och lång sikt. Även minskad risk för skogsbränder kan uppskattas som undvikande av de skador och kostnader som de skulle ge upphov till. Detta är exempelvis kostnader till följd av förlust av skogsvirke, kostnader för de utryckningsfordon som krävs, löner för utryckningspersonal och krishantering, skador på fastigheter, uppbrott i trafiken etc. Att rekreation och friluftsliv gynnas ger positiva effekter på människors hälsa och välmående (Zinko et. al., 2018) vilket också kan leda till lägre kostnader för samhället i vårdkostnader och sjukskrivningar. Fritidsfiske är en populär hobby som många svenskar ägnar sig åt, och som lockar utländska turister till svenska vatten. Den samhällsekonomiska nyttan som fritidsfisket ger upphov till och vilka intäkter de genererar har studerats i många studier i Sverige, exempelvis i en mer omfattade sådan gjord av Fiskeriverket (2008).

Avverkningen av träd leder till försurning, utsläpp av näringsämnen och kvicksilver till intilliggande vatten som sedan sprids vidare i miljön. Kvicksilver är en metall med många kända, negativa effekter på miljön och människors hälsa, vilket kan medföra kostnader för samhället. De negativa konsekvenserna på människors hälsa är bland annat effekter på det centrala nervsystemet vilket leder till försämrade motoriska, neurologiska och kognitiva funktioner. Människor exponeras för kvicksilver bland annat via intag av insjöfisk, och då främst från rovfiskar såsom abborre och gädda (Länsstyrelsen Kronoberg, 2012). Att minska spridningen av kvicksilver kan därmed ge nyttor av betydande storlek för samhället.

I områden med inslag av lövskog kan med fördel barrträden i kantzonen plockas bort medan lövträden får stå kvar. Att blanda arter gynnar biologisk mångfald och ekosystemens resiliens, men en ytterligare positiv effekt är att lövskog löper mindre brandrisk än barrskog. Vissa lövträd såsom al är också effektiva på att bryta ner metylkvicksilver till oorganisk form vilken är mindre giftig (Tjerngren, 2012). Ung barrskog med ytliga rötter är mer känslig för storm, vilket kan orsaka skador och produktionsförluster för skogsbrukare. En väl utformad kantzon kan förhindra att blåsten når de känsligare träden och minskar risken för att de blåser ner (Länsstyrelsen Skåne län, 2019).

4.3.4 Dagvattenåtgärd: våt damm (dagvattendamm)

En dagvattendamm är likt det låter en artificiellt anlagd damm med permanent vattenspegel. Generellt bör den vara minst 150 kvadratmeter stor och 1-2 meter djup, för att säkerställa att slänterna har tillräcklig lutning samt bra förhållande längd-bredd (Larm & Blecken, 2019).

Naturbaserade dagvattenlösningar gynnar många ekosystemtjänster inom alla fyra kategorier: försörjande, reglerande, kulturella och stödjande. Öppna dagvattenlösningar ovanför marknivån är bättre anpassade att hantera skyfall och höga vattenflöden jämfört med tekniska dagvattenledningar under jord (Länsstyrelsen, 2018).

Näringsbelastning

En dagvattendamm uppskattas ha god potential att fånga upp näringsämnen i urbana miljöer. Per år uppskattas en damm på en hektar kunna fånga upp cirka 240 kg kväve och 35 kg fosfor. Den huvudsakliga näringsretentionen sker genom sedimentation, men om det anläggs bevuxna ytor såsom exempelvis en våtmark i anslutning kan även vegetationen ta upp och binda näringsämnen (Larm & Blecken, 2019).

Översvämning

Att fördröja dagvattnet och minska översvämningar är ett av dagvattendammens huvudsakliga syften. I stadsmiljöer är det ofta brist på infiltrerande ytor, eftersom mycket yta är hårdgjord med asfalt eller på annat vis bebyggd. Detta gör att dagvattnet inte kan infiltrera marken, vilket kan orsaka översvämningar vid stora mängder regn.

Övriga nyttor

Det huvudsakliga syftet med en dagvattendamm är att fördröja dagvattenflödet och att rena dagvattnet från näringsämnen och föroreningar. Själva reningen går huvudsakligen till genom sedimentation, men eftersom den artificiella dammen i urbana områden ofta inte i läggs i anslutning till andra, naturliga vatten, förhindras att näringsämnen och föroreningar som fångas upp i dammen sprids vidare i miljön. En viktig nytta som dagvattendammen bidrar till i urbana områden är att fånga upp miljöskadliga ämnen som sprids med dagvattnet. Vilka dessa förorenande ämnen är, vilka negativa effekter de har och vilken nytta som ges när spridningen av dem minskar, har beskrivits ovan under ’övriga nyttor’ för våtmarker.

En damm ger upphov till biologiska värden, rekreationstillfällen och estetiska värden. Men eftersom det huvudsakliga syftet är att rena förorenat vatten kan det också begränsa användningen och vissa värden (Søberg m.fl., 2012).

4.3.5 Dagvattenåtgärd: gräs- och svackdiken

Diken har både en fördröjande och renande effekt på dagvatten, men är i regel inte tillräckliga som enda reningssteg. De är dock ett bra alternativ till dagvattenbrunnar och ledningsnät (Larm & Blecken, 2019). Som en naturbaserad lösning ger de upphov till mervärden som inte fås av de konventionella dagvattenbrunnarna och ledningsnäten, och behöver inte heller belasta de kommunala reningsverken.

Näringsbelastning

Dagvattenåtgärder i form av diken uppskattas årligen kunna rena cirka 0,0053-0,031 kg kväve och 0,0007-0,0029 kg fosfor per meter dike (svackdiken mer effektiva än gräsdiken).

Översvämning

Diken ger upphov till en viss fördröjning av dagvatten, men fungerar huvudsakligen som en transportväg för att leda bort vatten. Ett bredare dike med lägre lutning, som ett svackdike, är mer effektivt när det kommer till rening av vattnet eftersom vattnet färdas långsammare över en större yta. Bäst effekt för både rening och fördröjning av högflöden fås om diket är bevuxet, gärna med hög och tät vegetation. Olika utformningar som syftar till att dämpa flödet och hålla kvar vattnet under längre tid förbättrar reningen av vattnet. Till exempel kan placering av stenar eller plantering av buskar och träd i dikets mitt dämpa vattnets framfart, eller att vallar av makadam eller liknande byggs i diket (Larm & Blecken, 2019). Vegetationen både mekaniskt dämpar vattenflödet, samtidigt som upptaget av vatten via rötter ökar. Vegetationen hjälper också till att stabilisera marken och minska risken för erosion i diket, något som skulle kunna försämra reningseffekten om den ökade mängden partiklar och näringsämnen överstiger dikets kapacitet för sedimentation och filtrering.

Övriga nyttor

Gröna diken är en vanlig åtgärd för att främja grön infrastruktur. Diken är viktiga för många små arter, och inte minst pollinatörer. Eftersom diken ofta är långa ökar möjligheterna att knyta ihop grönområden med varandra, vilket skapar bättre livsmiljöer för många insekter, växter och djur. Gröna ytor kan även fungera temperaturreglerande under varma dagar, då vegetation absorberar värme och med transpiration kyler luften (Venter et. al., 2020). Bevuxna diken bidrar också med estetiska värden.

Genom att använda naturbaserade lösningar för rening och avledning så undviks riskerna med ett slutet dagvattensystem och de problem som kan uppstå. Ofta är dagvattenledningarna kombinerade med spillvatten, vilket innebär att vid höga flöden kan dessa behöva bräddas. Detta leder till utsläpp av både förorenat dag- och avloppsvatten i miljön. Det kan också öka belastningen på reningsverken, och ökade krav på reningssteg för att hantera de föroreningar som finns i dagvattnet. Att använda sig av tekniska lösningar och bygga ut och effektivisera de befintliga ledningsnäten är dessutom mycket kostsamt, inte minst i städer där en ökande befolkning och bostadsbrist leder till ökad belastning och att mer mark tas i anspråk (Stahre, 2004). Blågröna lösningar har visat sig vara mer kostnadseffektiva ur ett livscykelperspektiv, och tåliga mot klimatförändringar (Stahre, 2004; Wihlborg et. al., 2019; Copeland, 2016).

4.3.6 Öppnande av vägbank

Åtgärden ’öppnande av vägbank’ finns med i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för 2021-2027. Åtgärden syftar till att avhjälpa de miljöproblem som vägbankar skapar för framförallt vattenlevande organismer. Problematiken med vägbankar som skär av vattendrag innebär att vandringsvägar för växter, djur och andra vattenlevande organismer kapas, det påverkar vattnets naturliga hydrologi och strömningsförhållanden vilket kan späda på övergödningen när inte näringsämnen kan passera och cirkulera. Befintliga vägbankar är ofta anlagda i anslutning till grunda vikar, vilka är särskilt känsliga för miljöproblematiken som uppstår. Själva åtgärden syftar huvudsakligen till att återskapa konnektivitet i vattnet, men leder också till bättre biologiska förhållanden med minskad risk för övergödning och syrebrist. Vägtrummor och andra hinder i vattendrag påverkar också konnektiviteten negativt, men eftersom vägbankar har en tydligare koppling till problematiken med närsaltsbelastningen än dessa är det denna åtgärd som närmare analyseras här. Många av effekterna med åtgärdande av vägbank gäller även för andra åtgärder för att förbättra konnektiviteten i vatten.

Näringsbelastning

Det har inte gjorts någon uppskattning över hur mycket närsaltsbelastningen kan minska vid åtgärdande av en vägbank. Vägbankens utformning och/eller hur igensatt den är av grus och sediment påverkar vattnets cirkulationsförmåga, och hur omfattande åtgärden bör vara. Det kan vara allt ifrån att rensa en igensatt vägtrumma, till muddring eller att höja vägbanken/bron avsevärt för att möjliggöra vattnets framkomst. Om cirkulationen är väldigt dålig och har varit så över en lång tid kan viken uppströms sida vägbanken vara väldigt påverkad av övergödning. Detta kan leda till kraftiga algblomningar vilket i sin tur kan orsaka syrebrist och försämrade biologiska förhållanden i vattnet.

Översvämning

Hur mycket risken för översvämning och annan högflödesproblematik minskar är beroende på hur utgångsläget ser ut. En vägbank utformad med en snålt dimensionerad vägtrumma kan inte hantera lika stora flöden som en större trumma. Hur stor passagen är påverkar hur mycket vatten som kan passera, och en större passage kan därmed minska risken för översvämning uppströms hindret. Dock kan åtgärden ses som en klimatanpassningsåtgärd, både för att ta höjd för ett förändrat klimat samt för framtida förhöjda havsnivåer (Länsstyrelsen Västra Götaland, 2016).

Övriga nyttor

Grunda vikar är typiska barnkammare i vattenvärlden, och är viktiga uppväxt- och födosöksmiljöer för många arter bland annat fisk, bottenlevande arter och fåglar (Länsstyrelse Västra Götaland, Halland och Skåne, 2009). När vikarna påverkas av övergödning så försämras de biologiska förhållandena och syrebrist kan uppstå, vilket kan kraftigt påverka de djur, växter och organismer som lever här. Organismer som är begränsade i förflyttningsförmåga (musslor och snäckor till exempel) är särskilt utsatta då de inte har samma möjlighet att förflytta sig till områden med bättre miljöförhållanden. Många av dessa arter är viktiga för produktionen av flera ekosystemtjänster, och skapar många nyttor för människa och samhälle. Fisk är en resurs både som livsmedel från yrkesfisket, men även för turism och rekreation kopplat till fritidsfiske. Friska vatten med en mångfald av arter skapar goda möjligheter till rekreation och friluftsliv som exempelvis: bad, fritidsfiske, krabbfiske, paddling, båtliv, snorkling, dykning med flera. Även friluftslivet kan gynnas av att öppna upp vägbankar och förbättra konnektiviteten mellan vatten, då dessa även kan utgöra hinder för exempelvis kanot- och kajakpaddlare.

5. Referenser

Anthesis Enveco (2017a). Rapport 2017:8. Bakgrund till de samhällsekonomiska schablonvärdena i miljömålsmyndigheternas gemensamma prisdatabas.

Anthesis Enveco (2017b). Rapport 2017:5. Värdering av vattenförekomster i Stockholm.

Aronsson H., Berglund K., Djodjic F., Etana A., Geranmayeh A., Johanson P., Johnsson H., Wesström I., (2019). Kunskapssammanställning om effekter av åtgärder och åtgärdsutrymmet, vad avser fosforförluster från jordbruksmarken. Uppsala: SLU

Björklund, E. och Svahn, O. (2017). Interkalibrerad läkemedelsanalys 2017 – ett samarbetsprojekt för ökad analyskvalité. Högskolan Kristianstad

Elmquist, H. (2021). Multifunktionella skyddszoner – en innovativ metod som kombinerar miljö- & produktionsmål

Ericsdotter, S., Blyh, K., Nekoro M. & Scharin, H. (2013). The Baltic Sea – Our Common Treasure. Economics of Saving the Sea.

Fiskeriverket 2008. Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet. Göteborg: Fiskeriverket

Franzén, F. och Svensson, M. (2022). Utvärdering av sociala och ekonomiska effekter av Rich Waters delprojekt. Rich Waters

Johansson, A-C., Bergström, G., Ålund, G., Persson, J. och Hiltula, J. (2012). Rapport Vattenburet utbrott av Cryptosporidium i Östersund november –december 2010. Östersund kommun.

Jordbruksverket (2010a). Dammar som samlar fosfor. Jordbruksinformation 11-2010. Jönköping: Jordbruksverket

Jordbruksverket (2010b). Mindre fosfor och kväve från jordbrukslandskapet. En utvärdering av anlagda våtmarker inom miljö- och landsbygdsprogrammet och det nya landsbygdsprogrammet. Rapport 2010:21. Jönköping: Jordbruksverket

Jordbruksverket (2019). Miljöåtgärder i jordbruksvatten. Rapport 2019:23. Jönköping: Jordbruksverket

Jordbruksverket. (2020). Miljöåtgärder i jordbruksvatten. Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. Jönköping: Jordbruksverket

Karlsson, M. och Reutgard, M (2019). Musselodling som närsaltsreducerande åtgärd i Norra Östersjöns vattendistrikt. Delrapport 1 av LIFE IP Rich Waters delprojekt C14 Innovative mussel farming to reduce nutrients. Rich Waters

Larm, T. och Blecken, G. (2019). Rapport nr: 2019-20. Utformning och dimensionering av anläggningar för rening och flödesutjämning av dagvatten. Stockholm: Svenskt Vatten Utveckling.

Livsmedelsverket (2020). Algblomning – cyanobakterier. Hämtad från https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/cyanobakterier-blagrona-alger den 28 mars 2022

Logar, I., Brouwer, R., Maurer, M., Ort, C. (2014). Cost-Benefit Analysis of the Swiss National Policy on reducing micropollutants in treated wastewater. Environmental Science & Technology. 2014 (48): 12 500-12 508

Läkemedelsvärden (2021). Läkemedelsrening effektiv men dyr. Artikel publicerad den 14 okt 2021. Hämtad från https://www.lakemedelsvarlden.se/lakemedelsrening-effektiv-men-dyr/ den 23 mars 2022

Länsstyrelsen (u. å.). Nationella kartskikt med värdetrakter. Introduktion – Vad är en värdetrakt? Hämtad från https://ext-geoportal.lansstyrelsen.se/arcgis/apps/MapSeries/index.html?appid=24cf35e88cd7423f9cd46d5a8b9e5620 den 23 februari 2022

Länsstyrelsen Kronobergs län (2012). Kvicksilver i fisk. Kronobergs län 1997-2012.

Länsstyrelsen Skåne län (2019). Vild och bortskämd. Kantzoner 2019. Exkursionsmaterial. Tillgänglig: https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6a8f491016b944a8cbe2bdff/1617699562057/Exkursionsmaterial_Kantzoner.pdf

Länsstyrelsen Västra Götalands län (2016). Öppna vägbankar för ökad vattencirkulation. En förstudie. Rapport 2016:05.

Länsstyrelsen Västra Götalands län (2018). Naturanpassade åtgärder mot översvämning – Ett verktyg för klimatanpassning. Länsstyrelsen Västra Götalands län.

Länsstyrelsen Västra Götaland, Halland och Skåne (2009). Konsekvensanalys av ett borttagande av ytsediment i grunda havsvikar. Rapport 2009:33.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2009). Analys av samhällsekonomisk kostnad. Skredet vid E6 i Småröd, 2006. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2010). Ekonomiska konsekvenser

av kraftiga skyfall. Tre fallstudier. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2014). Parasitutbrottet i Östersund 2010/2011. Studie av samhällets kostnader. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Mälarenergi (2020). Ny vattenpark renar Mälaren. Blogginlägg 1 september 2020. Hämtad från https://blogg.malarenergi.se/ny-vattenpark-renar-malaren/ den 22 mars 2022

Naturkartan (u. å.) Barkensjöarna. Hämtat från https://www.naturkartan.se/sv/smedjebacken/barkensjoarna den 22 mars 2022

Naturvårdsverket (u. å.). Läkemedel i miljön. Hämtat från https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/miljofororeningar/organiska-miljogifter/lakemedel-i-miljon/ den 23 mars 2022

Naturvårdsverket, 2008. Betalningsvilja för miljökvalitetsmålen. En värderingsstudie. Stockholm: Naturvårdsverket

Naturvårdsverket (2017). Avancerad rening av avloppsvatten för avskiljning av läkemedelsrester och andra oönskade ämnen. Behov, teknik och konsekvenser. Redovisning av ett regeringsuppdrag. Stockholm: Naturvårdsverket

Nordzell, H., Hasselström, L., & Söderqvist, T. (2019). Förändrad tillgång till och värde på ekosystemtjänster vid anpassad flödesreglering. Anthesis: Stockholm

Persson, L., Jones, D., och Sandin, L. (2019). Ekosystemtjänstkartläggning av miljöanpassad vattenreglering. Vattenmyndigheterna

Ramböll (2019). Ekosystemtjänster knutna till våtmarker och svämplan i skogslandskapet. Grip on Life

Rich Waters (u. å.). Multifunktionell vattenpark i Uppsala. Hämtat från https://www.richwaters.se/vara-projekt/multifunktionell-vattenpark-i-uppsala/ den 23 mars 2022

Rich Waters (2020). ”Mycket klarare vatten!” ”Ser plötsligt botten!” Publicerad den 1 december 2020. Hämtad från https://www.richwaters.se/mycket-klarare-vatten-ser-plotsligt-botten/ den 24 mars 2022

Schernewski G, Friedland R, Buer A-L, Dahlke S, Drews B, Klumpe T, et al. Ecological-social-economic assessment of zebra-mussel cultivation scenarios for the Oder (Szczecin) Lagoon. Journal of Coastal Conservation 2018 online

Skogsstyrelsen (2014). Faktablad: Hänsyn till vatten. Jönköping: Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen. (2018). Skogens ekosystemtjänster – status och påverkan. Rapport 2017/13. Jönköping: Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen (2019). Ekosystemtjänster knutna till våtmarker och svämplan i skogslandskapet. Jönköping: Skogsstyrelsen.

Stahre, (2004). En långsiktigt hållbar dagvattenhantering – planering och exempel. Stockholm: Svenskt Vatten.

Svensson, A (2021). Sjösediment som resurs. Erfarenheter från olika pilotprojekt. (Kandidatuppsats) Kristianstad: Fakulteten för naturvetenskap, Högskolan Kristianstad. Tillgänglig: https://researchportal.hkr.se/ws/portalfiles/portal/40132118/FULLTEXT01.pdf

Säkert växtskydd (u. å.). Gynna nyttodjur. Hämtad från: https://www.sakertvaxtskydd.se/miljo/skyddsvarda-objekt/gynno-nyttodjur/ den 28 mars 2022

Tjerngren, I. (2012). Redefining the role of wetlands as methyl mercury sources: insights from wetlands before and after restoration. Acta Universitatis agriculturae Sueciae, ss. 1-59.

Vatteninformationssystem Sverige (VISS) (2020). Åtgärdsbiblioteket – Våtmark. https://viss.lansstyrelsen.se/Measures/EditMeasureType.aspx?measureTypeEUID=VISSMEASURETYPE000786

Vattenmyndigheten Norra Östersjön (2020). Förvaltningsplan för vatten 2021–2027, Norra Östersjöns vattendistrikt (Samrådsversion). Vattenmyndigheterna.

Vattenmyndigheterna (2020). Metod för påverkanstypen Diffusa källor – Jordbruk – Övergödning. Förslag på åtgärder och miljökvalitetsnormer.

Vattenmyndigheterna (2021). Metodbeskrivning: Påverkan – Urban Markanvändning Åtgärder och undantag. Dokumentation, lärdomar och väg framåt.

Venter, Z.S. Hjertager Krog, N. Barton, D.N. (2020). Linking green infrastructure to urban heat and human health risk mitigation in Oslo, Norway. Science of The Total Environment. 709. s. 1-10.

Zinko, U., Ersborg, J., Jansson, U., Pettersson, I., Thylén, A. och Vincentz, R (2018). Grön infrastruktur i urbana miljöer. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Multifunktionella åtgärder för klimatanpassning och att minska övergödning

Förord

Sammanfattning

1. Syfte

2. Workshop multifunktionalitet

3. Multifunktionellt åtgärdsarbete inom Rich Waters

3.1 Delprojekten

3.1.1 Åtgärder på hästgård (C6:2)

3.1.2 Multifunktionell vattenpark i Västerås, Uppsala och Smedjebacken (C10)

3.1.3 Lågflödesmuddring i Öljaren (C12)

3.1.4 Aluminiumfällning i Norrviken (C13)

3.1.5 Musselodling i Stockholms skärgård

3.1.6 Faunapassage i stadsmiljö Västerås (C16)

3.1.7 Anpassning av vattenkraft för hotade arter (C17)

4. Grön infrastruktur

4.1 Förväntade effekter på vatten till följd av ett förändrat klimat i Norra Östersjöns distrikt

4.2 Beskrivning av grön infrastruktur

Nyttan av att minska övergödningen

Nyttan av att minska översvämningsrisken

Nyttan av grön infrastruktur

4.3 Åtgärder för att återskapa eller främja grön infrastruktur

4.3.1 Våtmark

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

4.3.2 Skyddszon i jordbruket

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

4.3.3 Kantzon i skogsbruket

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

4.3.4 Dagvattenåtgärd: våt damm (dagvattendamm)

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

4.3.5 Dagvattenåtgärd: gräs- och svackdiken

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

4.3.6 Öppnande av vägbank

Näringsbelastning

Översvämning

Övriga nyttor

5. Referenser

Innehållsförteckning

Arkiv

Vilka är vi

Följ oss

Besöksadress

Postadress

Telefon

E-post

Besöksadress

Postadress

Telefon

E-post