En metod för rådgivning för att ta fram gårdsvisa vattenplaner har under 2019 testats på sju gårdar i Södermanlands och Uppsala län. En vattenplan på gårdsnivå tar ett helhetsgrepp om fosforförluster från lantbruket och identifierar behov av åtgärder för att minska övergödningen av sjöar, kustvikar och vattendrag. Nu har metoden utvärderats. Slutsatsen är att den gårdsvisa rådgivningen är komplex och tidskrävande och behöver kompletteras med ett avrinningsområdes perspektiv.
I korthet innebär metoden med gårdsvisa vattenplaner att enskilda lantbrukare får stöd av rådgivare för att kartlägga fosforförluster från jordbruket och att identifiera lämpliga åtgärder för att minska fosforutsläppen till vattendragen. De får också information om bidrag och fortsatt stöd för att genomföra åtgärderna. Den gårdsvisa vattenplanen utgår från lantbrukarens perspektiv och hjälper honom eller henne att prioritera vilka insatser som ger störst effekt.
Arbetet med gårdsvisa vattenplaner har nu utvärderats i flera steg, bland annat genom SWOT-analyser. En första analys gjordes av en grupp studenter från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), som intervjuade fyra av de lantbrukare som ingick i pilotprojektet. Lantbrukarna var generellt positiva till rådgivningen och tyckte att det var bra att få hjälp att prioritera insatserna.
”Det effektiva mötet sker genom att uppnå samarbete och dialog med lantbrukaren”
Rådgivarna som arbetat med metoden på två gårdar i Södermanland pekar dock i sin rapport på flera metodförbättringar. Framför allt framhåller de vikten av att ha en dialog med lantbrukaren innan rådgivaren ägnar allt för mycket tid åt kartstudier eller annat förberedelsearbete. ”Det effektiva mötet sker genom att uppnå samarbete och dialog med lantbrukaren”, skriver de. Kommunikationen med lantbrukaren måste vara fokus för arbetet.
I sin utvärdering ifrågasätter även rådgivarna hur relevanta vissa av de kartor som ska användas i rådgivning är. Många av de kartor som föreslås i metoden är tidskrävande att sätta sig in i och använda, skriver de. I stället anser de att det är bättre att beskriva olika problem och be lantbrukaren peka ut de områden där sådana problem kan finnas på gården.
De två lantbrukare som rådgivarna besökt anger enligt rapporten att de var nöjda med besöket och framför allt att rundvandringen på gården upplevdes som värdefull. De åtgärdsbehov som identifierades var relevanta.
I utvärderingen betonas även vikten av en konstruktiv dialog och samarbetsvilja från myndigheternas håll för att ta till vara det engagemang och intresse som finns hos lantbrukarna.
Sammanfattningsvis anser de två rådgivarna att idén med gårdsvis vattenplanering är intressant men att den är för tidskrävande och komplex för att vara ett effektivt sätt att få till stånd fler åtgärder. De saknar även ett större perspektiv som täcker ett vattendrag eller hela avrinningsområdet.
Detta har projektgruppen inom LIFE IP Rich Waters nu tagit fasta på. Delprojektet utvecklar en ny och kompletterande metod, där lantbrukare kan gå samman och ta ett större grepp kring ett gemensamt vattendrag eller sjö. Enligt planen ska den nya arbetsmetoden för att upprätta övergripande vattenplaner mot övergödning i jordbruksdominerade avrinningsområden testas under hösten 2020.
Mer information
Om delprojektet Vattenplaner för gårdar och avrinningsområden
