Studien har gjorts inom ramen för LIFE IP Rich Waters delprojekt Verktyg för minskad internbelastning. Rapporten i sin helhet är publicerad i SLU:s rapportserie Aqua reports (2025:3).
Sammanfattning
Hjälmaren har länge haft problem med övergödning och vattenkvalitet. Enligt vattendirektivet uppnås för närvarande inte kraven för god ekologisk och kemisk status. En metod som föreslagits för att förbättra vattenkvaliteten är att genomföra storskaligt reduktionsfiske. Metoden innebär att man selektivt fiskar bort stora mängder av vissa fiskarter, som mört, braxen och björkna. Reduktionsfiske har visats ge positiva effekter på vattenkvalitet, mätt som siktdjup och klorofyll a, främst i små, grunda och kraftigt övergödda sjöar i Danmark och Nederländerna. Det finns flera mekanismer som man tror bidrar till att reduktionsfiske ger effekter på sjöar. De viktigaste är att i) minskad mängd djurplanktonätande fisk gynnar djurplankton som äter växtplankton, vilket ger ett klarare vatten, ii) utfiskningen innebär att den fosfor som finns i fisken (ca 0,8 % av kroppsvikten) tas bort från systemet och iii) vissa karpfiskar, som till exempel braxen, bökar på botten och bidrar till fosforläckage via resuspension.
Föreliggande rapport är ett försök att bedöma risker och förutsättningar för ett eventuellt reduktionsfiske i Hjälmaren. Analysen byggde på en litteraturgenomgång för att identifiera vilka faktorer som är viktiga för utfallet och omfattningen av ett reduktionsfiske. Litteraturgenomgången ställdes i relation till tillgängliga data från tidigare fiskundersökningar i Hjälmaren, nya data insamlade med så kallat båtelfiske samt data från yrkesfisket och åldersanalyser av braxen för att bedöma förutsättningarna i just Hjälmaren.
De viktigaste resultaten var:
– Den totala fiskbiomassan i Hjälmaren varierade mellan miljötyper och djup men uppskattades till minst cirka 3 800 ton, motsvarande minst 79 kg fisk per hektar. Detta är med största sannolikhet en underskattning av den verkliga biomassan eftersom ingen av de provfiskemetoder som använts ger en komplett skattning av den totala biomassan. Över hälften av biomassan utgjordes av karpfisk och braxen var den dominerande karpfisken i samtliga miljötyper och delområden.
– Biomassan braxen skattades också i en så kallad kohortanalys, baserad på tillväxt, storleksfördelning och uttag i fisket samt antaganden om naturlig dödlighet. Det vuxna braxenbeståndets biomassa varierade (beroende på antagande om naturlig dödlighet) mellan 800 och 2 080 ton. Dödligheten via fiske var låg i samtliga analyser.
– Fisketrycket på karpfiskbestånden i Hjälmaren förefaller idag vara lågt. År 2023 rapporterade yrkesfisket en total landning på 66 ton i Hjälmaren, vilket är cirka 3-8 % av den skattade vuxna biomassan. I jämförelse rapporteras årligen landningar på nästan 100 ton braxen i yrkesfisket i Vänern och drygt 2 ton i Mälaren. Åldersanalyserna visade att braxenbeståndet är långsamväxande och att det förekommer individer med mycket hög ålder. Medelåldern i fångsten var 15 år och den äldsta individen var 45 år, vilket indikerar att dödligheten sannolikt är mycket låg.
– Ett reduktionsfiske i Hjälmaren skulle antagligen kräva ett mycket omfattande uttag av fisk, mellan 1 010 ton och 14 500 ton per år beroende på vilka antaganden/rekommendationer man utgår från. Den högre siffran bygger på resultat från en omfattande meta-analys av mindre sjöar och dammar vilken visat att det krävs ett uttag på 300 kg/ha och år för att förbättra siktdjupet med 0,5 meter. Ett så omfattande fiske skulle kräva att man bygger upp en organisation och infrastruktur för reduktionsfiske och omhändertagande av fångsterna.
– Flera faktorer gör det tveksamt att Hjälmaren har de förutsättningar som krävs för att ett reduktionsfiske ska bli framgångsrikt. Effekten av reduktionsfiske har visats minska med ökande sjöstorlek. Hjälmaren är markant större än de största sjöar där reduktionsfiske hittills genomförts och utvärderats. En annan viktig faktor är djupförhållandena. Grunda sjöar, där vegetation kan återkolonisera stora ytor efter ett reduktionsfiske har visats viktigt för ett bra utfall. Hjälmaren har visserligen större grundområden men andelen sjöyta lämplig för undervattensvegetation är låg i förhållande till de sjöar där man haft framgång med reduktionsfiske. Det finns också andra aspekter som försämrar förutsättningarna: en förhållandevis lång retentionstid, hög internbelastning av fosfor, låg initial näringshalt relativt sjöar med lyckat utfall, förekomst av stora djurplankton och pungräkor som äter mindre djurplankton och riskerar ta över den djurplanktonätande fiskens roll vid ett reduktionsfiske, samt en periodvis hög vind-/våginducerad lergrumling.
Sammantaget är vår bedömning att det saknas evidens för att reduktionsfiske skulle vara framgångsrikt, att ett reduktionsfiske i Hjälmaren skulle behöva vara omfattande och därmed dyrt, att det finns en överhängande risk att man inte uppnår önskat resultat samt att det också finns risker för oväntade och i värsta fall negativa konsekvenser för både fisket och ekosystemet. Särskilt de förväntade effekterna på fisket, med försämrad status för braxen och gös (som gynnas av högre näringshalter), belyser målkonflikten mellan å ena sidan hänsyn till fiskets betydelse, samhällets behov av att hitta vägar till självförsörjande avseende sjömat i händelse av kris och å andra sidan nuvarande mål om förbättrad vattenkvalitet inom vattenförvaltningen. Hur motstridiga mål mellan vatten- och resursförvaltningen ska värderas är en förvaltningsfråga att beakta i det fortsatta arbetet.
Ett alternativ till ett reduktionsfiske är att samhället på olika sätt stöttar ett ökat uttag av karpfisk inom ramen för det befintliga småskaliga fisket i Hjälmaren. Särskilt braxen har på senare år fått allt mer uppmärksamhet som matfisk vilket gör att det numera finns en liten men långsamt ökande efterfrågan på braxen. Ett sådant fiske innebär inte de drastiska uttag som krävs i ett reduktionsfiske. Det kan dock utgöra ett alternativ associerat med mindre risker, lägre kostnader för samhället och i förlängningen sannolikt ett mer hållbart sätt att, genom den landade fångstens fosforinnehåll samt minskad mängd bottenbökande fiskar, bidra till en stegvis fosforreduktion i Hjälmaren.
Även om ett fullskaligt reduktionsfiske inte rekommenderas kan teoribildningen och tankebanorna kring ett potentiellt reduktionsfiske vara en inspiration för hur man kan öka kunskapen om ekosystemen i Hjälmaren och samtidigt förbättra förvaltningen genom att integrera fisken och fiskets betydelse med övrigt vattenmiljöarbete.
