Under hösten utförs en stor undersökning i Mälaren för att kartlägga innehållet av miljögifter i bottnarna. Prover på bottensediment kommer att tas upp från 42 platser från väst till öst i hela Mälaren för att mäta halten miljögifter.
– Vi vet att det finns en rad olika miljögifter i Mälaren, men vi har fortfarande dålig kunskap om hur mycket och vad som finns var. Mälaren är bland annat dricksvattentäkt för drygt 2 miljoner människor, och därför är det extra viktigt att kartlägga förekomsten av miljögifter i Mälaren, säger Håkan Johansson, miljöhandläggare vid Länsstyrelsen Stockholm.
De miljögifter som nu undersöks är utpekade som särskilt viktiga att få bort från naturen och samhället. Det handlar om ämnena PFAS, PCB, PAH, TBT, metaller, PBDE och dioxiner.
– Underlaget som tas fram ska användas för att fastställa om dessa ämnen finns i halter under de gränsvärden för så kallad god status inom det gemensamma europeiska vattenförvaltningsarbetet. Om god status inte uppnås i Mälaren behöver åtgärder sättas in för att nå god status. I nästa skede kommer resultaten att användas till att spåra varifrån miljögifterna kommer till Mälaren, säger Håkan Johansson.
Undersökningen genomförs av länsstyrelserna runt Mälaren (Stockholm, Uppsala, Västmanland och Södermanland) samt Mälarens vattenvårdsförbund, inom LIFE IP Rich Waters. Undersökningen bidrar även till att kartlägga förekomsten av mikroplaster i Mälarens sediment i ett forskningsprojekt som utförs av Örebro universitet.
Miljögifterna som kartläggs i Mälaren
PFAS: Fluorerade organiska ämnen. En grupp ämnen som finns eller har funnits bland annat i impregneringsmedel, bilvårdsmedel och brandsläckningsskum. Bildar vattenavvisande ytor. Giftigt för vattenlevande organismer samt stör fortplantningsförmågan. Kan ge leverskador, påverka immunförsvaret.
PCB: Klorerade organiska ämnen. Förbjöds redan 1978 i Sverige, men är fortfarande ett globalt miljöproblem. Användes främst som isolering och smörjolja, i fogmassor, i färg med mera. Mycket giftigt för vattenlevande organismer. Stör fortplantningsförmågan hos fisk och vattenlevande däggdjur som sälar.
PAH: En mycket stor grupp av cancerframkallande ämnen. Bildas när kol eller kolväten, till exempel olika oljor, upphettas utan att det finns tillräckligt mycket syre för att ge en fullständig förbränning till koldioxid. Det kan till exempel ske i förbränningsmotorer i bilar eller i industriella processer. Är cancerframkallande och orsakar skador på arvsmassan. De är svårnedbrytbara och kan därför spridas långt i miljön. Vattenekosystem nära utsläppskällor är mest utsatta. Många PAH-föreningar ansamlas i ryggradslösa organismer i vattenmiljön och anrikas i näringskedjan.
TBT: Tennorganisk förening. Finns främst i båtbottenfärger och plaster. Från och med 2003 får båtbottenfärger med TBT inte längre användas. TBT förhindrar att vattenlevande djur och växter växer på båtar och redskap som ligger i vatten. Är akut giftiga för de växter och djur som man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, bland annat plankton, bottendjur, snäckor och ostron.
Metaller: Är giftiga i alltför höga halter. De bryts aldrig ner och finns därför till största delen kvar i bottensedimentet. Vissa organiska metallföreningar är mycket skadligare än metallen som grundämne, som när tenn finns i TBT.
PBDE: Bromerade flamskyddsmedel. Används för att hindra vissa material (främst konstfiber och plast) att brinna vidare om de fattar eld. Risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering, till exempel genom förtäring. Kan vara skadligt för spädbarn och har visat sig förekomma i bröstmjölk. Mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön. Vissa stör fortplantningsförmågan.
Dioxiner: Bildas vid viss förbränning, till exempel sopförbränning, och när man tillverkar kemikalier som innehåller klor. Bildades tidigare när man blekte papper med hjälp av klor. Vissa dioxiner är mycket giftiga. Kan orsaka cancer och försämra immunförsvaret. Höga halter av dioxiner påverkar utvecklingen i hjärnan och nervsystemet. Är extra skadliga för foster och ammande spädbarn. Kan ge beteendestörningar. Kan påverka fortplantningen negativt. Anrikas i näringskedjan och återfinns ibland i höga halter i fisk.
